Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
en väl varsko pojkarna Österman också, för ju flera
man dess bättre lycka.»
»Det ä just meningen det.» Öman var redan på väg
till dem, och Andersson tassade försiktigt efter. Han
visste ännu inte, vad han skulle tro, men i detsamma
skrek Öman litet längre bort. Då blev Andersson rädd
och förstod, att det var fara å färde.
öman hade upptäckt en skugga på tre stegs avstånd
och med på samma gång hotande och skälvande röst
ropat.
»Vem ä det?»
»Ser han inte, att det ä jag?»
»Jaså, grosshandlarn? Det var en guds lycka, att
han svarte genast, för annars hade jag nypit till
honom med staken.»
De tre, som nu förenat sig på vägen, ilade raskt
mot »pojkarna» Östermans stuga.
Bägge bröderna hade just knackat ur piporna och
ämnade gå in.
»Nu ä fan lös», pustade Öman. »Nöjd har slipat
yxor å knivar ända se’n i går å...»
»Va* en håle ä det om?» avbröt Bernhard.
»Tst!» Ömans varning förstummade honom, och
han såg frågande från den ene till den andre. »Hjälp
oss bara att ta fast gubbrackarn, så får vi se’n tala
om’et. Följ med, pojkar!»
Alexander hostade inledande, men Öman, som var
för nervös att kunna stå overksam, inföll :
»För ni ä väl inte rädda, kan jag tro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
