Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
»Pass på ändan!» ljöd det för andra gången, och
Joel mer anade än såg, hur trossen ringlade genom
luften. Omedelbart därpå hörde han ett smäckert tåg
slå mot relingen ooh grep det. Medan han halade in
båten till fartygets sida, mumlade han, retad av
Ejder-mans oskicklighet:
»Han skämmer ut hela kåren genom att styra som
en blind käring. Ska vi göra sällskap en ann gång
ä’ det allt jag som sätter mej till rors.»
»Prata inte, pojke», sade Ejderman nästan
högtidligt, »snart ha vi annat att tänka på.»
»Ja, kvicka sej ombord bara, så en annan får
komma hem igen», svarade Joel otåligt. Han var
övertygad, att följeslagaren druckit litet och önskade så
vitt möjligt var dölja det för sjöfolket, med vilket de
strax skulle komma i beröring. »Där ä’ fallrepet»,
snäste han.
Båten låg äntligen invid fartygets sida, och genom
att släppa efter litet på tågändan, fick Joel den att
glida ned till fallrepet.
Ejderman grep först tag i nedersta steget och satte
sedan foten därpå.
»Tänk du på dej och ditt, pojke», sade han, och
ånyo slog det Joel, att han talat i besynnerligt
högtidlig ton.
»Raska på!» genmälde han ovänligt.
Ejderman hjälptes ombord på fartyget och gick mot
aktern. Joel ämnade just i sin ordning med båtens
fånglina äntra uppför fallrepstrappan, då han till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
