Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Sà tystnade pratet om honom hastigt och
åhörarnas skaror minskades. Anledningen därtill var, att
Joel Nord ämnade gifta sig.
Det förhöll sig så, att Hällans ägare dött. Han hade
varit en slarv och suput och lämnade gården skuldsatt
efter sig. Änkan, som lidit mycket av mannens
levnadssätt, blev troende. Var skulle en kvinna, vilkens
make varit oregerlig och ibland slagit henne, söka tröst
om icke hos en barmhärtig gud? I olikhet med många
andra fann hon, vad hon sökte, och blev glad till
sinnes. Och som hon en gång i veckan hörde Joel
Nord uppträda å denne guds vägnar, vände hon
sina blickar till honom, ty han var av kött och blod
som hon.
Ett halvt år efter mannens död slog hon en dag
följe med Joel från bönhuset. Joel kände henne så
väl som alla andra av den lilla menigheten, bland
vilken han tills vidare intog en bemärkt ställning.
»Hur har han det hemma hos sej, Nord?» inledde
änkan samtalet.
»Jag har aldrig klagat», svarade Joel på sitt snäva
sätt.
»Det gör han ju aldrig, en så’n sann kristen som
han ä’.»
På det fann Joel ingenting att svara, och de gingo
tigande vid varandras sida. Då de nådde vägen till
Djupnäs, vek ej änkan av, som Joel väntat, utan följde
honom. Den stuga, han ensam bebodde, låg nere vid
vattenbrynet på Hagens ägor och innehöll blott en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
