Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
med skygg beundran på den, som vågat angripa själva
prästen.
Lika nackstyv, som han visat sig vid detta tillfälle,
förblev Joel Nord hela livet igenom. Men mycket av
den nimbus, varav han förut omgivits, bleknade bort.
Giftermålet ändrade hans ställning och kom öborna
att betrakta honom med andra ögon. Så länge han
levde ensam i sin lilla avsides belägna stuga fanns
hos honom något hemlighetsfullt, som eggade
nyfikenheten, gav fantasien flykt och tungorna fart. Då han
blev gårdsbrukare som många andra och flyttade till
ett ställe, där hans görande och låtande var lätt att
kontrollera, försvann allt detta. Ingenting
egendomligt var att se hos honom, ingenting annat än hans
kärva uttryckssätt och den stelhet, som hindrade hans
rörelser.
Joels rödkantade ögon iakttogo uppmärksamt allt
och deras ägare lät intet av vad som hände undgå sig.
Själv hade han blott ett långdraget hm! att säga eller
gav med en tvär nick tillkänna, att han sett och hört.
De närmaste åren efter bröllopet talade han som förut
i bönhuset, men den forna kraften låg ej längre i hans
föredrag. Gårdens skötsel tog hans tid i anspråk, så
att han ej hann grubbla över de eviga tingen; den
dagliga beröringen med omgivningen riktade hans blickar
mot andra mål, och han slog utan att närmare tänka
däröver av på sina fordringar. Och som han utan att
röra ett finger därför verkligen fått det bättre och
blivit en besutten man, såg han också det hela i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
