Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Kursen ställdes åt Brunskär till, ty man antog, att de
sökta skulle finnas där, ifall de lyckats rädda sig. När
seglarna kommit tillräckligt nära, upptäckte de en
mager gestalt på klippans högsta punkt.
»Gubben ä’ i livet», sade Bernhard Österman och
drog en suck av lättnad.
»Nu ska Bolén och käringens andra släktingar bli
förbannade», flinade Öman.
Så fort skötbåten lagt till i lä om skäret, stultade
gamle Joel ned mot stranden. Han föreföll mindre
stel än vanligt och undvek de andras blickar, medan
han tackade för deras hjälp. Elfrida kröp fram ur
skrevan, tankspridd ordnande sitt sträva hår.
»Nu blåser det inte värre, än att man gott kan ta’
upp skötarna», menade Joel.
»Dom får allt ligga lcvar, där dom ligger», sade
Öman, som ansåg sig ha gjort mer än nog, då han
seglat ända hit.
»Skräp!» inföll Joel. »Ä’ ni här, kan ni nog hjälpa
mej med dem ock.»
Bröderna tänkte på blåsten och gjorde sura miner,
men hellre än de tilläto, att en gammal gubbe trodde
dem vara rädda, stego de i båten och rodde ut. Öman
och Elfrida stannade på skäret och åsågo deras
bemödanden.
Då första sköten togs upp blänkte och glittrade det
i varje maska. Åskådarna sågo Alexander byta plats
med gamle Joel, ty denne orkade ej draga skötarna
ombord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
