Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen genom att medelst beskattning taga i anspråk samma
arbetslöner, som möjligen genom begränsningen af
konkurrensen kunnat höjas. Från annat håll kunde nämligen icke
underhållet till de från arbete utestängda tagas, än ifrån
den tillgång som samhällets arbete skapat. Men denna
tillgång är minskad med allt hvad de uteslutnas arbete
möjligen kunnat frambringa. Och begränsningen leder sålunda
endast till en allmän minskning i tillgångar. Om detta
till stor del egde sin fulla tillämplighet äfven i den
förflutna tiden — då likväl de flesta näringsgrenar voro till
sin natur lokalt begränsade — om inskränkningar i
näringsfriheten redan då voro tryckande och omöjliga att rättvist
genomföra, huru skall man väl i nutiden, med dess alla
länder omfattande och sammanslutande tillverkning, kunna
tänka sig några steg i sådan riktning möjliga?
Det andra medel, som staten kunde försöka —
arbetsmarknadens förbättring genom förhindrande af mera
ar-betsbesparande arbetssätt — visar sig snart föga bättre
än det föregående. Flera arbetare tyckas visserligen
sålunda — genom undanrödjande af maschiner, tillverkning
i stor skala, arbetsfördelning o. s. v. — blifva behöfliga
och komma till användning, men hufvudsaken, en
förbättring af deras vilkor, vinnes derigenom icke. Ty om det
större antal, som så kommer att användas i tillverkningen,
frambringar endast lika mycket eller mindre, än hvad som
färre på ett annat sätt skulle kunnat åstadkomma, blir
derigenom på det hela icke någons ställning förbättrad. Det är
som om man ville påstå, att en sämre jordmon, derföre
att den är sämre och jemförelsevis tar mera arbete i
anspråk, skulle underhålla flera arbetare än en rikare jord.
Lika väl kunde man, enligt Bastiats träffande liknelse,
söka förbättra arbetarens belägenhet genom ett allmänt
förbud att i något arbete få begagna den högra handen.
Mera arbete skulle utan tvifvel så behöfvas, menicke blefve
med ett minskande af arbetsresultatet arbetarens ställning
bättre! Emellertid återkomma i en eller annan form dessa
och dylika föreställningar med märkvärdig seghet, De
sakna ej heller sin naturliga förklaringsgrund. De bero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
