Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Huru villigt man således än må erkänna
nödvändigheten så väl af allmän som enskild välgörenhet —
nämligen såsom medel emot enstaka fall af ekonomisk
redlöshet —; för den egentliga uppgiften, att höja det fortfarande,
till vana öfvergångna tillståndet hos stora talrika klasser
af befolkningen, är visserligen välgörenheten bland alla
medel det mest förvända. Blifva icke sjeliVa källorna till
eländet täppta, uppväckas icke hos arbetarne vilja och
kraft att sjelfve arbeta sig upp, så tjena åtgärder ifrån
andra samhällsklassers sida till lika litet, som försök att
utifrån inblåsa nytt lif i en tynande organism. Detta
uppväckande af inre kraft, som nödvändigt måste hvila på
sedlig och ekonomisk grundval, kan nu omöjligen
åstadkommas genom ett medel, hvilket, såsom allmosan, medför
sedlig och ekonomisk redlöshet, i det att menniskorna
derigenom vänja sig till att se bort ifrån möjligheten af hjelp
genom egen kraft samt till att slå ifrån sig all tanke på
sjelfansvarighet för följderna af eget görande och låtande.
Öfverallt der allmosan organiseras i stor skala ser man
derföre arbetarnes välstånd sjunka hand i hand med ett
aftagande i deras själskraft och sedlighet; och häraf
följer återigen en minskning i deras arbetsduglighet och i
lanevärdet af deras tjenster. Likasom härigenom å ena
sidan hela industriens alstringskraft försvagas, så vexer
ock å andra sidan i en ständigt tilltagande skala
arbetarnes nöd ochbehof af understöd; och de stegrade anspråken
på välgörenhet komma att alltmera medtaga landets
produktiva kapital, tills slutligen byggnadens alla delar
sammanstörta i ett allmänt gemensamt falP*).
Ehuru således allmosegifvandets och de
patriarchali-ska samhällsförhållandenas tid i det närmaste torde vara
förbi och de högre samhällsklassernas verksamhet i denna
riktning allt mindre kan motsvara tidens kraf, är dock en
verksamhet å deras sida för samma hufvudsakliga mål
äfven nu, om också ej oundgängligen nödvändig, likväl
behöf-lig och nyttig, såframt den utvecklar sig på ett tidsenligt
*) Schulze-Delitsch: Die arbeit. klassen s. 46, 47.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
