Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemtnar såsom kunder, så att de i viss mening kunna sä*
gas köpa af och sälja åt sig sjelfva. Såvidt som det nu
är Önskligt, att flertalet af arbetarne i orten blifva
dele-gare och att kunderna blifva så många som möjligt, kan
det icke lemnas öppet för ett fåtal ibland dem att
uteslutande blifva delegare. Säkerheten för framgång skulle
derigenom förminskas och det gemensamma intresset
förslappas. När beloppen öfverstiga något högsta belopp böra
de alltså erhålla någon annan användning, som icke är
begränsad af ortens af sättning sförhållanden. Emellertid
visar sig, som sagdt, att icke ens detta högsta tillåtna belopp
ofta förekommer och att de flesta medlemmarne till och med
stanna vid det minsta, som gifver fulla rättigheter såsom
delegare. Orsaken härtill är icke svår att finna. Då man
besinnar hvilka stora umbäranden och försakelser, hvilken
förmåga af uppoffring, som fordras af arbetaren, så framt
han skall kunna spara af det lilla, så inses lätt, att också
den fördel, som skall kunna uppväga försakelserna och förmå
till uppoffringen, måste vara stor och påtaglig. Den är
båda delarnedå det är fråga om vinnande af rättighet som
delegare; och så långt går också besparingen. Men då
räntan på innestående kapitalbelopp icke kan stiga
öf-ver de bestämda fem för hundradet, erbjuder detta icke
nog mycken lockelse för att motväga uppoffringen af
åratals dagliga umbäranden. ”Äfven om han skulle lyckas",
säger en Engelsk författare, "att under sin lifstid efterhand
spara ihop så mycket som 100 P. St. och i ränta deraf
årligen på sin ålderdom erhölle 100 sh., så vore detta
likväl otillräckligt för hans underhåll och skulle
slutligen föra honom till samma resultat som om han icke
sparat alls, emedan den enda verkan deraf blefve, att just
så mycket komme att afdragas ifrån fattigunderstödet, när
han en gång blefve berättigad att erhålla sådant. Intet
under, om arbetare icke plåga sig sjelfva för att i en
framtid minska kostnaden för fattigvården. Att de icke
spara är under sådane förhållanden så långt ifrån att vara
ett tecken till bristande förutseende, att det just är
motsatsen, emedan den lugnaste beräkning af följderna skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
