Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Kant vid höjdpunkten av sin bana (1770—1790). Hans filosofiska utvecklingsgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolfilosofien. Hans frigörelse från denna begynte
först mot slutet av ifrågavarande period. Härvid
framträdde hos honom alltmer en skeptisk eller till
och med ironisk uppfattning av metafysiken och dess
höga vishet, och denna avvikelse från den
Leibniz-Wolffska dogmatiska rationalismen tedde sig
uppenbarast i hans Träume eines Geisterse]iers, erläutert
durcli Träume der Metaphysik (1766). Detta arbete
erbjuder intresse även ur nordisk synpunkt, ty det
föranleddes av det rykte Emanuel Swedenborgs
visioner och spiritistiska upplevelser tillvunnit sig.
Kants framställning i hans ryktbara skrift härom
är samtidigt allvarligt undersökande och ironiserande:
Metafysiken framstår för honom som en
drömmer-ska och drömtyderska, som eftersträvar att
förklara en andeskådares fantastiska syner. Filosofien
bör emellertid avhålla sig från sådan spekulation
som når utöver erfarenheten, den enda källan för
vår kunskap om verkligheten. De föregivna själsliga
fenomenen, vilkas realitet den Swedenborgska
spi-ritismen antog, och för vilka Kant redogjorde,
inneburo ej någon allmän erfarenhet, utan stödde sig
endast på enskilda personers förmenta upplevelser,
vilka just därför icke kunde tjäna som »grund för
någon sådan i erfarenheten grundad lag, vilken
kunde utgöra föremål för våra förståndsomdömen».
De böra visserligen icke i och för sig förklaras för
omöjliga, men deras verklighet i metafysisk
bemärkelse kan ej heller ådagaläggas. Frågan om själens
odödlighet kan icke lösas som ett metafysiskt
spörsmål, utan hänför sig till »den moraliska trons» område.
I Kants ovannämnda arbete uppdyker redan hans
senare så epokgörande lära om människan såsom
tillhörande tvenne olika världar, en mundus
sensi-bilis i hennes egenskap av empiriskt väsen och en
mundus intelligibilis som rent förnuftsväsen.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
