Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Den gamle professorn vid Prinzessinstrasse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ätit sedan ett dygn och därför erfor mycket
god aptit. Så snart den gamle Dampe med
högtidliga steg trätt in och anmält, »Soppan är på bordet»,
begåvo sig herrarna till matsalen, gästerna förut, och
slogo sig utan vidare ned vid bordet. Om någon
gjorde ansats till att läsa en bön, blev han avbruten
av Kant med kallelsen att sitta ned. Trenne egentliga
rätter serverades, enkelt men väl tillredda: soppa
med mört nötkött — den engelska senap Kant sj älv
brukade hopblanda var förnämligast avsedd härför — och
därefter någon av hans livrätter t. ex. »dicke Erbsen»
(»wovon er sehr viel ass»; 23 andra älsklingsrätter
voro Teltower-rovor, Göttinger-korv och kabel jo;
bland delikatesser tyckte han särskilt om kaviar,
som en bekant i Riga brukade sända honom). Den
tredje rätten utgjordes av en stek, och middagen
avslutades allt efter årstiden med frukt eller någon lätt
efterrätt. För varje gäst beräknades en halv flaska
gott vin. Kant själv drack i regeln ett lätt rödvin,
vanligen Medoc, stundom också vitt vin.
Middagsmåltiden var en högtidsstund, som beredde
Kant hans mest värderade rekreation efter det
ansträngande tankearbetet. Då frigjorde han sig från
alla tyngande problem och allt tvång, och detsamma
önskade han av sina gäster. Nästan aldrig upptog
han därvid något filosofiskt samtalsämne utan mer
allmänt intresserande frågor, med förkärlek politiska,
men även många andra i enlighet med gästernas olika
tycken. Den stora franska revolutionen behärskade så
hans tankar på lediga stunder, att han medan den pågick
nästan alltid i sällskap återkom till densamma. Kant
förstod att underhålla en så älskvärd och livlig
sällskapston, att man vid sådana tillfällen icke i denne
glättige och gemytlige bordsgranne, som med alla
kunde föra ett intressant samtal, hade kunnat ana
en av de mest svårfattliga av filosofiens tänkare.
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
