Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Den gamle professorn vid Prinzessinstrasse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pliktande maximer att icke vidare tänka på den gamle
tjänaren, vilken nu som pensionerad trädde ut ur
käns liv, och för att inskärpa denna föresats hos sig
skrev han i sin anteckningsbok: »Der Name Lampe
muss nun völlig vergessen werden.»2s
För att kunna vidmakthålla sina rofyllda dagliga
vanor brukade Kant vid varje inträffande störing i
desamma uppgöra en uttrycklig regel eller maxim,
enligt vilken han undvek att en annan gång utsätta
sig för upprepning av det skedda. Jachmann
berättar som ett hithörande exempel följande anekdot.
En dag då Kant var på hemväg från en av sina
vanliga promenader, mötte han en av sina bekanta,
greve X., åkande i en kabriolett. Greven, som var en
ytterst artig man, höll in sitt spann, steg ur och
inbjöd Kant att i det vackra vädret göra en liten
åktur med honom. Utan närmare överläggning fogade
sig Kant i det första intrycket av vad hövligheten
fordrade och steg upp i vagnen. Nästan genast kände
han sig emellertid illa till mods vid de ystra hästarnas
gnäggande och grevens anrop till dem. Man for förbi
några utanför staden belägna gods, och slutligen
föreslog greven, att de skulle besöka en god vän till honom,
vilken bodde en mil från staden. Kant måste av
hövlighet och undfallenhet foga sig i allt, så att han mot
alla sina vanor först klockan 10 var hemma, alldeles
på misshumör och full av ängslan och förtrytelse.
Nu uppställde han också för sig följande maximer: att
aldrig stiga upp i en vagn, som han icke själv hade hyrt
och över vilken han kunde bestämma; och att aldrig
låta någon föra honom på en åktur. Så snart han för sig
hade fastställt någon sådan föresats, fanns det
ingenting som hade kunnat förmå honom att avvika från
densamma, men det var som om han hade krävt stödet
av en maxim för att kunna hävda sin ståndpunkt
gentemot påtryckning av andra.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
