Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Som är till för att förmedla bekantskapen mellan läsaren och den hedervärde potatishandlar Gobsman på Söder, ge en inblick i hans liv som familjefar, människa och affärsman, teckna vidden och arten av hans fina umgänge och slutligen för läsaren framställa nödvändigheten av att skaffa sig en orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag! sa gubben och gnuggade händerna och
bugade.
Då satte Jenny näsan i vädret, och det var hennes
bästa gest. Det var nog inte mycket annat att göra,
heller.
— För si, det är så med Gobsman, brukade
gumman säga, att han är då så enviser! Men får en bare
lirke med honom, så kan en nog få sin tanke fram
ändå, på en annan väg, förståendes!
Men det var Jenny alldeles för mycket upptagen
av sig själv och sina egna affärer att bry sig om, och
då hon berättade händelsen för Karl, klappade han
henne på axeln och sa, skrattande:
— Herregud, Jenny, vad du är barnslig fast du
är så klok! Begriper du inte, va, att för dem är
huset naturligtvis ett ministerhotell? Va?
Och det var nog ett stycke av sanningen,
åtminstone intill denna nyårsafton. Sen få vi väl se, hur
det gick.
Och denna nyårsafton stod nu potatishandlarn,
sedan man ätit middag, nöjd och fryntlig mittpå
förmaksgolvet med sin gamle beprövade vän,
sällskapets andre kavaljer, den hedervärde fanjunkar
Polviander.
Denne hade med åren blivit en gråsprängd herre,
och han stirrade tillvaron i ansiktet, så mycket han
orkade, men såg ingenting ändå, ty han var så full
av idéer och tankar, och det har sina sidor, som
bekant.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
