Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Som innehåller berättelsen om en stor dag i grosshandlar Pappelmans och den hittills betydelsefullaste i löjtnant Karl Gobsmans liv samt i övrigt bör läsas med stor uppmärksamhet av alla rika söner, vilka därav kunna lära, att de göra bäst, om de aldrig söka utforska sina pappors antecedentia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, men besinne då det, Karl, svarade
gumman, att hon hade listet sig ut och var då alls inte
klädd, som det passer sig. Och det är då rent på
tok, va ni bry er lite om bå far och mig! Det är
sanning, det!...
— Ahåm! Ho! Hiohåm-håm! Ho! Hm! hostade
gubben Pappelman och bytte om fot som en
beväring under ett fosterländskt tal.
— ... Inte för att jag vill klage för min del!
vevade gumman på, kommen i god fart. Men nog får
en välan ha lite försyn för far i det ringaste, som
har gett er hele rörelsen! Det är sanning, det!
— Håm! Hm! Ho! hostade gubben.
Och Karl, som vaknade till god ton av dessa
hostningar, klappade gumman på axeln.
— Det där förstår inte mamma! sa han.
— Just det, ja! öppnade nu äntligen Gobsman
sin mun. Just det, ja! Just det!
— Och nu går vi, grosshandlarn! sa Karl. Så får
vi sällskap, och det ska bli riktigt trevligt.
— Hiohåm-håm! Hm! Naturligtvis!
Naturligtvis! svarade gubben, och så skingrades man. Och
nu började dramat rulla upp sig, fint och lugnt, som
en rem på ett maskinhjul eller med andra ord, just
som det skulle vara.
Nerkommen på gatan slog nämligen Karl gubben
Pappelman på axeln och sa:
— Ja, egentligen känner ju grosshandlarn min
far så väl, att jag inte behöver gå här och grubbla
på någon förklaring! Grosshandlarn vet, va, att han
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
