- Project Runeberg -  Jobbarfamiljen Gobsman /
83

(1937) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Som innehåller berättelsen om en stor dag i grosshandlar Pappelmans och den hittills betydelsefullaste i löjtnant Karl Gobsmans liv samt i övrigt bör läsas med stor uppmärksamhet av alla rika söner, vilka därav kunna lära, att de göra bäst, om de aldrig söka utforska sina pappors antecedentia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av dessa tidens berömda affärsmetoder, hm, hm! God
middag!

Gubben, som var iförd en gammal hög hatt, smal
som ett stövelskaft, lyfte på den och förvred sitt
ansikte till ett vänligt leende på kristlig grund och
vek av uppåt Västerlånggatan. De båda herrarna
hade nämligen hunnit ner till Slussen under samtalet,
och så stod Karl Gobsman där. Han skulle till
Ränt-mästartrappan, och det hade han sagt. Därför tog
gubben nu farväl.

Gubben hade säkert inte velat göra något ont, men
det var väl ödets vilja, att han skulle slå upp
minnesporten just denna dag, och erfarenheten visar,
hur farligt det är att släppa lös tungan på gamla
läsare, och detta är ännu ett exempel. Nu gick
gubben Pappelman hem och dyrkade sin utmärkte, ehuru
i vissa människors ögon kanske något besynnerlige
gud tillsammans med den gamla katten och tackade
kanske för att han fått säga sanningens ord till en
världsmänniska. Ty det är ju läsarnas liv! Men nere
vid Slussen stod världsmänniskan mitt i det magra
nyårssnöfallet och tackade inte fullt så mycket. Hans
själ gapade i honom med en stor rund mun, och han
kände sig, som om de där byxorna jag nyss talade
om, med hål i, skulle ha suttit på honom själv, och
som om alla människor sett dessa hål och grinat åt
honom.

Och det är väl det värsta, som kan hända en
löjtnant!

Barn veta ju sällan det minsta om sina föräldrar,

83

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gobsman/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free