Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Baalach! ropade hon. Hör du, vad herr
Boman säger? Han vill måla mitt porträtt! Ämnar
herrskapet äta frukost ombord? Jag frågar, därför,
kära Jenny, att jag vill gärna tala med herr Boman
om, hur han uppfattar mig för en tavla, men min
hjärna står inte ut med en sådan ansträngning, om
jag inte först tillför den kraft, och därför ämnar
jag med Baalach äta frukost här ombord, nu strax,
och ifall herrskapet har samma avsikt, så kunde vi
kanske förena oss och äta tillsammans!
— Jo, det hade vi nog tänkt! svarade Jenny.
— Tror jag, det! ropade Tornister. Det blir en
kolossal ära, grevinnan!
— Å nej! Ä nej! ropade grevinnan och blev så
förtjust, att hon slog ihop händerna.
Sen tog hon ur sin ridikyl fram ett par små
bomullsproppar, vilka liknade feta korkskruvar, lyfte
lite på det underliga plagg, varmed hon prytt sitt
huvud, och sköt propparna i sina öron, som man
skjuter telefonproppar i ett telefonbord, då det
behövs och man är anställd i telefonens tjänst.
— Den råa luften är skadlig för
hjärnverksamheten, sa hon till förklaring, och den tränger in
genom öronen. Därför bör man vara försiktig, och
jag råder både dig, kära Jenny, och herr Boman
att hålla för öronen, då vi gå ner i matsalongen.
Så reste hon sig, snuddande vid taket, och gick
ut med handen för munnen, följd av de andra, och
sällskapet tog plats i matsalongen, där grevinnan
III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
