Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Egentligen får han inte ta emot pengar av ...!
började fru Liebicks.
Men gubben sa med en liten klapp, som nu fick
passera:
— Se, det är så, lilla fru Liebicks, det är så,
att jag tycker om barn! Jag har den lilla svagheten!
Tnu! Jag har det! Jaha!... Nå! Och herrskapet
har ämnat sig då ... att bo kvar?
Nej, man hade tvärtom ämnat flytta redan i april,
men inte kommit sig för att säga upp. Den i
oktober skulle man emellertid under alla omständigheter
ge sig av.
— Vi säger i april då! Vi gör det! sa gubben.
Det är ju alldeles tydligt det! För se, det finns
många våningar i Stockholm! Odh... man kan ju
tänka det... att det blir lite extra omkostnader ...
men då kan vi ordna det, grosshandlarn och jag!
Så då är det bestämt! Tnu! Och jag ska tala med
grosshandlarn! Själv. Om ett par dar! God middag
då, lilla fra Liebicks! Och god middag, lille Fritz!
God middag! God middag! sa gubben och bugade
rant.
När det underliga sällskapet gått, brast hela
bordet i skratt och fru Liebicks slog sig på knäna, Fritz
dansade i solskenet med sin tjugufemöring.
— Det var den löjligaste gubbe jag sett! Och jag
har sett många ändå! I min dar! Hemma i Öbacka!
skrattade fru Liebicks.
— Hennes nåd Polviander! sa friherrinnan von
Pahl med en ljudande röst, ty den kom genom nä-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
