Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fina världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— För han är aldrig hemma!
— Vi säger tolv i morgon på kontoret. Tack då,
fröken!
— För all del, fröken! Ingen orsak.
Så ringde svägerskorna av.
Jenny satte näsan i vädret och såg ut, som om
hon tänkte duellera.
Rosa Mull kurade ihop och gnuggade händerna,
så att de blevo alldeles röda och skrattade, så hon
skakade, av den uppsluppnaste belåtenhet.
Klockan tolv dagen därpå uppträdde alltså Jenny
Gobsman på herr Makkonens kontor. Det var
egentligen en butikslägenhet med ett kolossalt
skyltfönster, och där bakom stod på golvet en elegant,
grå jättebil. I butikens fond löpte en läktare, till
vilken man kom uppför en trappa, och från läktaren
ledde en dörr in till ett litet rum med amerikanskt
skrivbord och telefoner. Och där satt Rosa Mull.
När Jenny Gobsman inträdde i butiken, var en
liten underlig man i full sysselsättning med ett
underligt tidsfördriv där inne. Och det var herr
Makkonen själv.
Han var som sagt liten men synnerligen
bredaxlad och synnerligen hjulbent. Han var dessutom,
som det tillhörde en ledamot av fina världen, klädd
i utländskt formade kläder, det vill härvidlag säga,
att han hade en färgspräcklig kostym med lång
kavaj, uppskuren bak, vilket inte var så vanligt då
som nu, här i Sverige. Naturen hade emellertid gjort
honom lite sned, så att han lutade högra axeln och
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
