Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det då! sa gumman. För jag har då varit rent
oroli-ger, och i går var här ändå en herre till Gobsman,
och han såg då alls inte trevliger ut, och sen skratte
Gobsman och sa då det, att nu hade det rent gått,
som han tänkte, för Karl, men jag kunde då aldrig
få ur honom, vad det var! Så jag har välan varit
så oroliger som helst sen dess! Det är rent sanning,
det!
— Då kan jag säga fru Gobsman, att det inte alls
går någon nöd på Karl! sa Punkt Bjugger. Men
grosshandlarn är väl inne?
— Skulle välan det, ja! svarade gumman och
förändrade jämviktsläge med en millimeter, vilket
betydde, att hon markerade lutning, intimitet och
hemlighetsfullhet samt förtroende, sänkte rösten något
och sa:
— Bjugger kan låsses, att vi ingenting ha talt om
dette, för si, Gobsman, han kan då alls inte med,
numere, att en tåler själver om barnen, fast han gör
då aldrig annet för sin del, och han är alls inte kry,
så en får rent lov att vare försiktiger med allting!
Det lovade Bjugger.
— Jaså, de ha alltså varit här! Redan! tänkte han,
och han var nöjd med att han räknat rätt.
Fylld av dessa tankar knackade han på gubbens
dörr och steg in.
Men väl inkommen höll han på att sätta sig, då
han såg Gobsman.
Ty detta var en alldeles ny Gobsman. Gubben,
som förut gått i en urgammal grön bonjourkostym
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
