Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Potatishandlarns lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, där se vi tidens kynne, vördade läsare! En
gång i världen skulle gubben ha sökt betala genom
att lära sig dyrka tapperhet, eller snille, eller poesi,
eller något annat.
Men nu gick vägen in i samhället genom den
högre lumpen och chiffongerna, genom
antikvitetsaffärer och Kompaniet eller som gubben själv sade:
fina världens kyrka vid Stureplan.
Det var i dessa civilisationens och kulturens
tempel, som gubben vistades hela denna vår.
Det började så, att den lilla damen och han foro
upp till huset i Villastan, där det nu bestämts, att
blivande herrskapet Bjuggers skulle bo, ty Jenny
ville se vilka ändringar och reparationer, som skulle
vidtagas.
— Oj, oj, oj, lilla gubben! ropade hon och slog
ihop händerna. Så här ser ut! Här måste bli en
grundlig reparation! Och så måste det ändras ...
och det... och det... och det...
Gubben stod bara och tittade på henne och njöt
av att vara far till en sådan fin liten ledamot av
fina världen och tänkte på, att när här blev riktigt
grundligt fint, så skulle han med orden på sig
vandra i rummen och samtala med alla fina
världens finaste ledamöter, professorerna vid den sköna
akademien, ungherrarna med de blanka hattarna och
skorna, löjtnanterna och alla damerna, som nickat
uppåt landån.
Och han snurrade sina tummar, skinande.
18. —
Nordström, Jobbartamilien Gobsman.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
