Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Potatishandlarns lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
galoscher, stövlar, sporrar, bägare, tallrikar, stånkor,
spottkoppar, kaffekoppar, tekoppar, soppskålar,
såskoppar, äggkoppar, assietter, nåldynor, saxar,
rakknivar, eldgafflar, locktänger, sminkburkar,
puder-vippor, eldskärmar, tofflor, stoldynor, mattor,
ljusstakar, lampor, ja, kort sagt, allt det, som de döda
förfäderna lämnat efter sig här på jorden såsom
oväsentligt och som vi dödliga kalla kultur och
civilisation.
Ju mer man har av detta slag, desto mer
kultiverad och civiliserad är man, liksom ju större
fikonalöv man tänker sig att Eva hade, desto finare
fruntimmer måste man tänka sig, att hon var. Så att när
fikonalövet täckte henne ända upp till hakan i form
av en klänning, då är hon finast; sammalunda, när
vi vandra i anor och reliker upp till hakan, så äro
vi finast. Ty det finaste är inte Eva utan
fikonalövet, och det finaste är inte människan utan
kulturen.
Därför stod nu grevinnan i all sin sublimitet
omgiven av skåp och byråar och bord och stolar och
allt det jag nyss uppräknat samt mera till och
bokstavligen klädde både gubben och Jenny i reliker
ända upp till ögonen.
— Det ska vi ha, herrn! ropade hon åt den av
gubben Pincus’ kusiner, som förestod lumpfilialen.
Och det... och det... och det!...
Och nu voro hennes ögon återigen så stora som
på den största hunden i "Elddonet".
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
