Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagakyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HAGAKYRKAN.
DIE HAGAKIRCHE.
eberblickt man aus einiger Entfernung eine «-rosse
Stadt, so sind es die Kirchen, mit ihren
Thürmen und Kuppeln, die ihren Character bestimmen,
und uns erzählen, sollten wir selbst von einem ändern
Welttheile herunter kommen, dass diese Masse von
Gebäuden bewohnt ist von Wesen, die gleich den
Thieren dem Staube angehören, .jedoch mit
Be-wustsein und der Sehnsucht nach einer bessern Weit
begabt sind. Eine Stadt ohue Tempel eine Stadt,
wie Heinrich Barth sie in Menge in dem innern,
unbekannten Afrikag esehen, aus ungeheuren
Samlung-en kegelförmiger Hütten bestehend, —
unterscheidet sich wenig von den Bauten der Biber oder
Termiten. Aber eine Stadt mit hohen, gen Himmel
strebenden Gebäuden, es mögen nun Minerate sein, von
denen die Mollahs mit lauter Stimme die Stunde
des Gebetes verkünden, oder kühne, gothisehe Thür-’
me, von denen der Glocken gewaltige Metallstimme
hoch über dem tosenden und wimmelnden Leben
ertönt, eine solche Stadt, fänden wir sie selbst auf
einer astronomischen Beise auf den Planeten
Merkur oder Neptun, würde dem Fremdlinge vom
Tel-lus sogleich zurufen: Hier wohnen Menschen, hier
ringen Geister, die, an den Staub gebunden, sich
ihres göttlichen Ursprunges bewusst sind, hier
freuen und sehnen sich, leiden und hoffen Geschöpfe, die
mir gleichen.
Lange hat Gothenburg dem Blicke des sich
nähernden Fremden nur die drei Thürme der
Domkirche, der Deutschen und Carl Johans Kirche
dargeboten, und alle drei haben im Character wenig
Aufwärtsstrebendes, und scheinen nicht heimisch in
dem Aetlier, in dem man sie an schönen
Sommerabenden an dem purpurgerötheten Himmel sich
abzeichnen sieht. •
Jetzt endlich erhebt sich über die
Häusermassen noch ein Thurm, welcher nicht so hoch wie
die Ändern, doch kräftiger ist, bestimmter und
andächtiger als sie. Diese Andacht spricht aus der
Ranzen Architectur der neuen Hagakirche. Die
Umstände nöthigten freilich dazu, sie in dem
sogenannten billigen gothischen Style nnd wenig grossen
’-jjjär man från afstånd kan låta blicken flyga öfver
^ en stor och vidsträckt stad, är det templen med
sina torn och kupoler, som gifva åt densamma dess
egendomliga pregel och som skulle säga oss, äfven
om vi plötsligt nedkommit från ett annat verldsklot,
att denna oerhörda samling af byggnader utgör en
vistelseort för varelser, tillhörande, likasom djuren,
stoftets verld, men begåfvade med känslan af och
längtan efter en högre verld än denna. En stad
utan tempel — en stad, sådan som Heinrich Barth
sett många i det inre obekanta Afrika, ofantliga
städer af idel kägelformiga hyddor — skiljer sig föga
från bäfrarnes och termiternas samhällen. Men
en stad med höga, af andakten uppförda, mot
himmelen ströfvande byggnader, de må vara minareter,
från hvilka mollalins röst förkunnar bönetimmen,
eller djerfva götiska torn, från hvilka klockornas
väldiga ’malmtunga ljuder högt öfver det af dagens
omsorger framkallade, bullrande och hvimlande lifvet
på gatorna derunder, en sådan stad, funne vi honom
än under en astronomisk resa på planeterna
Mer-kurius och Neptunus, skulle genast förkunna
främlingen från Tellus: der bo menniskor, der dväljas
andar fj ett rade i gruset, men medvetna af sitt
gudomliga ursprung.: der fröjdas och lida, hoppas och
längta väsenden, som likna mig.
Länge har Götheborg för den annalkande
främlingens blickar företett endast trenne kyrkotorn:
domkyrkans, Tyska kyrkans och Carl Johans, och alla
tre hafva i en viss mån det gemensamt, att de se
föga uppåtsträfvande ut, föga hemma i den ether,
der man under vackra aftnar ser dem afteckna sig
mot en purpurflammande himmel. Nu ändtligen
reser sig öfver husmassorna ännu ett torn, väl icke
ett så högt som tyska kyrkans och domkyrkans, men
kraftigare, bestämdare, andäktig av e än de. Och denna
andakt uttryker sig i den nya Hagakyrkans hela
krkitektur. Omständigheterna nödgade väl att
uppföra henne i “billig götisk“ stil, att gifva henne ett
inskränkt omfång — och spetsbågestilen, för att fritt
utveckla hela rikedomen af sin skönhet, fordrar
mycket utrymme, en tid af årtionden ja århundraden,
THE H4GACHURCH.
Sf we allow our looks to wander over a large and
extensive town, we see, that just the temples
with their spires and cupolas give it all its
peculiarity of character and which would tellus, even jf
we had just descended from another globe, that this
extraordinary collection of buildings is the abode
of beings, who belong to the world of dust, but who
are endowed with feelings and a longing for a
higher world than ours. A town without temples, a
town as Henry Bath saw many in the interior of
Africa, enormous towns of mere conical huts — is
very little different from the abodesof beavers. But
a town with high buildings erected by piety and
rising high towards the skies, may they be minarets,
from which the voice of the dervis oalls out the
hours of prayer or may they be bold gothic spires,
from which the bells with their powerful metal
tongues sound high above the noisy and crowded life
of the streets below, called forth by the cares of the
day, such a town, if we found it on an
astronomical journey on the planets Mercury and Neptune,
would at ouce announce to the stranger from the
Earth: there men are living, there beings are
dwelling, that are chained to the earth, but conscious of
their divine origine, — there beings like myself are
rejoicing and suffering and longing.
Gothenburg had for a long time only to show
three church spires to the approaching stranger,
those of the Cathedral, the German and the Carl
Johan church, and all three have to a cerxtain degree
that in common, that they look very little elevating
very little at home in the ether, in which we see them
traced against the richly tinted firmament of fine
evenings. Now at last there is riBing above the
masses of houses another spire, which although not.
so high as those of the Cathedral and German church,
looks mightier, more commanding devotion than they.
And this piety is expressed m the whole of the
architecture of the new Haga-church.
Circumstances however demanded its being buiet up in a
“cheap“ gothic style and to give it but a
confined space"; for the true gothic style, if fully execu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
