Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett grässtrå ett stycke från den purpurröda rosen, och
han såg endast på henne.
Solen steg allt högre och högre, det blef allt
varmare och varmare, och när strålarne träffade rosens
hjerta, så svällde det af ungdomsfröjd, och hon slog
ut sina blad, så härliga att skåda, att den lilla hvita
fjäriln, som blygt satt på afstånd, bländades af deras
glans.
Skogsfjärilns hjerta klappade så hårdt, att bröstet
ville sprängas, och han öfvergaf sitt strå, flög fram
till den purpurröda rosen och hviskade: — Hvad du
är skön! Ack, hade jag en sådan brud!
Men rosen såg föraktligt på den djerfve och
svarade: — Förmätne! Hur vågar du dig hit i din
simpla klädnad? Du hade gjort bättre, om du stannat
qvar i skogen och pladdrat dina artigheter för
ljungblommorna.
Nu kommo de brokiga fjärilarne och gjorde spe
af skogsfjäriln för hans hvita klädnads skull, och
sorgsen flög han åter hem till skogen, suckande: —
Hvarför flög jag väl till trädgården? Jag var så lycklig
förr, då jag bodde i skogens frid med min enkla brud,
nu längtar jag åter till den purpurröda rosen, fastän
hon icke var lika god som skön.
När skogsfjäriln kom hem till den hvita smultronblomman,
så behagade hon honom icke mera, fastän
hon jollrade lika oskyldigt och kärleksfullt som förr;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
