Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 GALVANISKA STAPLAR.
ovilkorligen nödvändigt att göra bruk af pergamentspapperet,
utan man kan först hälla den sistnämnda lösningen i kärlet
halfvägs till rosten och därofvanpå en utspädd lösning af
zinksulfat. För att åstadkomma förening mellan de särskilda
elementen, lår kopparblecket skjuta öfver kanten af träget och
omböjas vid hörnen af detta, så att det kommer att omedelbart
hvila på zinken i elementet närmast under. Denna stapel
utmärker sig genom ringa ledningsmotstånd och den tager föga
utrymme i anspråk. Ben har i synnerhet funnit användande
såsom lokalbatteri för underhafstelegrafer.
Minottos element, som i Italien och engelska Ostindien
mycket användes, utgöres af ett cylindriskt kärl, på hvars
botten hvilar en kopparskifva eller en horisontal spiral af
koppartråd ; på denna lägges ett lager af kopparvitriol-kristaller, sedan
ett tämligen tjockt lager af sand eller sågspån och slutligen
en tjock skifva eller ring af zink, betäckt med vatten.
Koppartråden, som leder från kopparskifvan uppåt, beklädes med
guttaperka. Man kan lämpligen anbringa mellan kopparvitriolen
och sanden ett stycke linne eller sugpapper. Detta element
håller sig i verksamhet under 11 till 2-J- års tid.
En intressant tillämpning af Minottos element gjordes af
S. A. Andree vid svenska Spetsbergsexpeditionen år 1883. För
anemometerns registreringsverk begagnades ett på stallet
förfärdigadt batteri af sådana element, där likväl i stället för sand
användes tegelmjöl, och linnet mellan detta och kopparvitriolen
var fäst vid en träring, som tryckte kanten af linnet tätt
mot glaset, så att icke någon direkt kommunikation egde rum
mellan vattnet och kopparvitriollösningen. Det visade sig
fördelaktigt, att zinkskifvans kant var l å 2 cm. från glaset samt
att alla lager voro jämntjocka och i synnerhet att zinkskifvan
icke fick skära sig ned i det underliggande lagret.
Trouvés element bildas äfven af ett cylindriskt kärl med
en kopparskifva nedtill och en zinkskifva upptill, men mellan
dessa båda metaller är anbragt ett stort antal skifvor af
sugpapper, indränkta de undre med mättad lösning af
kopparvitriol, de öfre med lösning af zinksulfat. Metallskifvorna och
papperet äro hopfästa medelst en i midten från kopparskifvan
uppstigande koppartråd, som är isolerad från zinken och
hvilken upptill är föst vid ett lock af skiffer eller vulkaniserad
kautschuk, hvarmed kärlet slutligen betäckes. Denna
koppartråd utgör stapelns positiva pol tråd; den negativa bildas af en
koppartråd, som är fastlÖdd vid zinken och genomgår locket.
Elementet utmärker sig genom synnerlig jämnhet och lätthet
att transportera, hvarför det ock vunnit användande för
fälttelegrafien och vid flera andra tillfällen, då dessa egenskaper
tagas i anspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
