Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström - 118. Experimentel bestämning af intensiteten hos ett magnetiskt fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTENSITETEN HOS ETT MAGNETISKT FÄLT. 195
tf = 3,9 ... J = 587 ... fc = 1515o . . . p = 1899,1 . . . B = 7390
10,3 918 89,1 1121,4 11550
40,o 1226 30,7 386,4 15460
115,o 1370 11,9 150,7 17330
208,o 1452 7,o 88,8 18470
427,o 1504 3,5 45;3 19330
585,o 1530 2,6 33,9 19820
Man kan lätt tänka sig H såsom antalet kraftlinier per
q vem, om allt järnet vore bortskaffadt ur fältet under det att
B gifver detta antal, när vid oförändrad magnetiseringsintensitet
fältet uppfylles af järn. Maximivärdet å B synes uppgå till
omkring 20,000 för det smidda järnet i allmänhet; dock har
Bosanquet funnit i ett fall ända till 29,388 och Ewing ända
till 40,000 med användande af ofantligt stor
magnetiseringsintensitet. För gjutjärn fann Hopkinson jfrmax = 11,000, när
J? =220. För mitisjärn, hvilket är gjutjärn med något
aluminium och i hög grad smidbart, är J?max = 13,000. Miti&järnet
är därför äfven lämpligt att använda för dynamo-maskiner, då
det smidda järnet skulle blifva för kostsamt. - Yi skola i
§ 120 visa, huru man kan på jämförelsevis enkelt sätt bestämma
maximivärden för B för olika järnsorter.
118. Experimentel bestämning af intensiteten hos
ett magnetiskt fält. - Vi skola här redogöra för några
metoder, afsedda för undersökning af magnetiska fält, i
synnerhet sådana, som vid dynamo-maskiner frambringas.
Om man i ett enformigt magnetiskt fält med intensiten H
anbringar en rätlinig ledare med l cm längd i en mot kraftlinierna
vinkelrät ställning samt ledaren genomgås af en ström med
styrkan i uti absoluta enheter, så är den kraft f, som genom
fältet utöfvas på ledaren (se § 21, p. 19)
£ = Hil dyne.
Gérard har på grund af denna formel konstruerat ett
instrument, afsedt för ifrågavarande ändamål. Den på ledaren
verkande kraften motväges med tillhjälp af en spiralfjäder samt
en lättrörlig hafstång, hvarpå ledaren är fäst, och på hvilken
fjädern verkar.
Men fördelaktigare äro de metoder, som grunda sig på den
inverkan en trådrulle, genom hvilken en elektrisk ström går,
lider i ett magnetiskt fält. Om alla spiralerna i rullen
tillsammans bilda en yta Y, nämligen produkten af den
cirkelformiga yta, som medellinien till ett trådhvarf bildar, och
antalet spiraler i rullen, samt i är strömstyrkan, så är Yi det
magnetiska momentet hos rullen, och om denna anbringas så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
