Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vexelström-maskiner och transformatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 VEXELSTRÖM-MASKINER OCH TRANSFORMATORER.
Om en galvanometer är anbragt i ledningen till spiralen,
är dess utslag proportioneit mot Q, hvarför denna qvantitets
absoluta värde kan bestämmas genom att låta en urladdning
af känd kapacitet och potential genomgå instrumentet. Den
direkta uppmätningen af T gaf icke tillräckligt noggrant resul
tat, utan Joubert använde härför en indirekt metod, grundad
på polarisationsplanets vridning i ett magnetiskt fält, hvarvid
användes en kraftig elektromagnet, mellan hvars polytor ett
glasrör med kolsvafla, anbragtes, genom hvilket en knippa
homogent gult ljus fick framgå. Sedermera beräknades faltets
intensitet H. Sålunda bestämdes dennas värde vid olika punkter.
Maxima visade sig naturligtvis på axeln till två motstående
elektromagneter midt mellan dessa. För en strömstyrka af J
ampere erhölls i absoluta magnetiska enheter (C. Gr. S.) värdet
H = 40 J - 0,25 J2 - 0,005 J3,
där J varierade mellan 5 och 30 ampere samt // mellan
gränserna 193 och 850.
För att utröna den lag, efter hvilken strömstyrkan och
potentialskilnaden varierade under hvarje period, indelades denna
i 20 lika delar, med ett tidsmellanrum af ^J0Q sekund, och
man uppmätte intensiteten motsvarande dessa. För den skull
anbragtes en afbrytare på maskinaxeln. Den använda
apparaten utgjordes af två små kopparhjul, fastsatta på samma hylsa
och fullständigt isolerade. Båda voro nära omkretsen försedda
med en liten trekantig knif, hvilken en gång under hvarje
hvarf träffade en likadan knif, som var fast vid änden af en
likaledes isolerad spiralfjäder. De båda flädrarna voro så
reglerade, att kontakten egde rum noggrant i samma ögonblick.
Hjulen kunde anbringas på axeln på så sätt, att kontakterna
uppkommo vid hvilken fas som helst. Tiden, hvarunder
beröringen mellan knifvarne egde rum, öfversteg icke ^0000 se^und,
och den härunder utströmmade elektricitetsmängden är därför
ytterst ringa, hvilket är nödvändigt på det att icke de
uppkommande extra strömmarne må kunna utöfva märkbart
inflytande. Detta var dock icke att befara vid ifrågavarande
försök, där qvadrant-elektrometern begagnades. På ledningen
togos två punkter A och .B, mellan hvilka ett rätlinigt
motstånd var infördt, och de sattes i förbindelse med två borstar,
som gledo mot ringarne. De båda fjäderkontakterna förenades
med elektrometerns qvadranter. Elektrometernålen sattes an*
tingen i samband med det ena paret qvadranter, likasom vid
de nyss anförda försöken, eller ock laddades den på vanligt
sätt med en stapel, hvars ena pol förenades med jorden (jämför
§ 42). - Men Joubert gjorde äfven bruk af en annan metod,
som erfordrade ett enda kontakt, hvarigenom apparatens juste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
