Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vexelström-maskiner och transformatorer - 190. Hopkoppling af vexelström-maskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOPKOPPLING AF VEXELSTRÖM-MASKINER. 343
olika djup. Den elektromotoriska motkraften regleras genom
-detta djup. Man gör bruk af en mekanism, med hvars tillhjälp
kärnan nedsänkes mer eller mindre, allt efter som behofvet
kräfver, och man kan därigenom föröka Själfinduktionen från
dess minsta värde, hvilket motsvarar rullen utan järnkärna, till
dess största värde, som erhålles vid fullständigt införd kärna.
Eör att erhålla största efiekt af en viss vigt järn träd, bör
kärnans längd vara större än rullens, åtminstone en och en half
gång dennes längd. Magnetiseringsströrnmen, som genomgår
rullen, försvagas i samma mån järnkärnan införes till större
djup i denne.
19O. Hopkoppling af yexelström-inaskiner. -
Huru vexelström-maskiner böra hopkopplas är utredt af Wilde
och Hopkinson. Om vi antaga två maskiner, som äro fullt lika
och gå med samma hastighet och ega samma fas, d. v. s.
maximum af positiv elektromotorisk kraft inträffar i samma
ögonblick för båda, skulle de visserligen anbragta i serie erhålla en
elektromotorisk kraft lika med summan af bådas. Den minsta
förändring hos den ena eller andra maskinen skulle dock
upphäfva denna samverkan. Om fasskilnad en vore just en half
period, skulle den resulterande elektromotoriska kraften blifva
noll. Vexelström-maskiner kunna därför icke hopkopplas i serie.
Eig. 198 tydliggör de förhållanden, som inträda, om två
fullt lika vexelström-maskiner äro anbragta i serie med samma
hastighet, så att de båda ega lika perioder. Om båda egde
samma fas, skulle maskinerna verka som en enda med dubbla
elektromotoriska kraften. Men jämnvigten vore då icke stabil,
utan vid den minsta fasskilnad, som skulle uppstå, t. ex. genom
glidning af en drifrem, skulle den ömsesidiga verkan mellan
dem sträfva att föröka fasskilnadeh. A figuren äro abscissorna
motsvarande tiderna samt ordinaterna de elektromotoriska
krafterna och strömstyrkorna m. m. Kurvan I angifver då den
elektromotoriska kraftens variation hos den maskin, som har
försprång, och kurvan II hos den efterblifvande maskinen, hvar-’
jämte den streckade kurvan III visar den totala
elektromotoriska kraften vid olika tider och den prickade kurvan J F den
däraf härrörande strömstyrkan. Ordinaterna till kurvan III
erhållas genom att addera ordinatorna till kurvorna I och II.
Kurvorna V och VI uttrycka energien hos de båda maskinerna.
Till följd af Själfinduktionen är den ström, som härrör af den
totala eller resulterande elektromotoriska kraften, fördröjd i
järn-ioralse med denna, så att dess maximivärden komma senare;
de närma sig mera dem tillhörande kurvan II än dem, som
motsvara kurvan I. Häraf följer, att effekten hos maskinen
med kurvan II blifver större än hos maskinen, motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
