- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
365

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vexelström-maskiner och transformatorer - 202. Teorien för transformatorerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEORIEN FÖR TRANSFORMATORERNA. 365

t

Yid omkastning af strömmen från värdet J± till - e/"1
induceras dubbelt så stor elektricitetsmängd. Om man inför
gal-vanometern i den sekundära ledningen, kan man sedermera af
det uppkommande utslaget beräkna den i fråga varande
konstanten*).

.* 2O2. Teorien f(Jr transformatorerna. - Denna har
varit föremål för flera undersökningar. Redan Helmholtz,
Kirch-hoff, Maxwell m. fi. utvecklade induktionsapparaternas teori.
De nyare transformatorernas teori är framstäld af Mascart och
Joubert, Ferraris, Hopkinson, Kittler o. a. Vi kunna här blott
i största korthet anföra några grunddrag däraf samt några af
de förnämsta resultat, hvartill teorien fört.

Till en början må nämnas, att om järnet i transformatorn
är anbragt symmetriskt till båda trådlindningarna, så kan man
med stor approximation antaga, att i dessas samtliga hvarf en
lika stark elektromotorisk kraft induceras.

Om n± och n^ beteckna antalen trådhvarf i de primära
och sekundära ledningarna, £ den elektromotoriska kraft, som
i hvartdera af hvarfven induceras, samt E^ och jE2 hela de
elektromotoriska krafterna i nyssnämnda ledningar, har man
således

E1 = w16; E^n^e,
eller

E^iE^n^.n..

Beteckna Pa och P2 potentialskilnaden^ vid apparatens
pol-skrufvar, rx och r2 motstånden i båda ledningarna samt i± och
?2 de i dem varande strömmarnas intensiteter, äfvensom r yttre
motståndet i den sekundära ledningen, är vidare

Om vi antaga, att motstånden rx och r2 äro ganska små,
och detta är åtminstone vanligen händelsen med den sekundära
spiralen, äfvensom i± tämligen ringa, kan man approximativt sätta

Pt-E^; E,-rit-P,,

Häraf följer

P, : P. -»,:»»",

eller såsom närmevärde

*) Det förtjänar anmärkas, att själfinduktionskoefficienten till en sådan
lingformig trådspiral med ett antal N trådhvarf är

L =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free