Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ELEKTRISKA STRÖMMENS GÅNG GENOM GASER. 397
trådarne. Hittorf har äfven funnit, att motståndet väsentligt
beror af det ämne, hvaraf den negativa elektroden består, så
att det blifver mindre, om man använder aluminium än t. ex.
silfver och platina. Han fördes för öfrigt genom sina
iakttagelser till den slutsats, att det vid den negativa elektroden gifves
en särskild orsak, som hindrar strömmens öfvergång, en
elektromotorisk kraft, analog med den, som i den elektriska ljusbågen
uppträder och hvarom vi i § 217 skola tala.
Enligt J. J. Thomson är den elektriska urladdningen genom
en gas åtföljd af molekylernas sönderdelning i lika starkt, men
motsatt laddade atomer. Genom temperaturhöjningen
underlättas denna sönderdelning, hvilket förklarar temperaturens
nyssnämnda inflytande.
Såsom S. Arrhenius har visat, kan luften under belysning
med ultraviolett ljus elektrolytiskt leda elektriciteten under ett
tryck mellan l och 20 mm. qvicksilfverpelare.
En anmärkningsvärd omständighet, beträffande
elektricitetens gång genom förtunnade gaser, är den ringa
temperaturhöjning, som därigenom förorsakas hos själfva gasmassan. Hittorf
fann, att när en mycket stark ström fördes genom ett rör,
innehållande förtunnad luft, som därvid lemnade intensiv
ljusutveckling, var temperaturen i röret så låg, att en fin
pappersremsa i röret icke visade spår till förkolning. Äfven
Wiede-mann fann, att en förtunnad gas kan blifva lysande vid
strömmens genomgång vid en temperatur hos gasen, mycket
understigande 100°. Den negativa elektroden blifver däremot starkt
upphettad, till och med hvitglödande, under det att den
positiva elektrodens temperatur icke på långt när stiger i lika hög
grad. Detta härrör äfven af den vid den förstnämnda
elektroden uppträdande elektromotoriska kraften, hvilken, verkande
i motsatt riktning mot den strömmen framgår, utöfvar ett
kraftigt hinder emot denna.
På grund såväl af föregående forskares försök som af egna
undersökningar, har Edlund*) framstält den åsigt, att
tomrummet är ledare för elektriciteten, och att det hinder en
förtunnad gas utöfvar mot strömmens genomgång är att söka i
nyssnämnda elektromotoriska kraft, hvilken växer vid stigande
fÖrtunning under det att däremot det egentliga motståndet hos
gasmassan förminskas i den mån hennes tryck försvagas.
Motståndet af en gaspelare med längden l skulle sålunda kunna
uttryckas genom r -f rj,, där r är beroende af den
elektromotoriska kraften och r± är det egentliga ledningsmotståndet
på längden 1. Den potentialskilnad, som måste förefinnas mellan
båda elektroderna, för att elektriciteten skall kunna öfvergå,
*) Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar för 1881 och 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
