Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning - 222. Äldre konstruktioner af elektriska lampor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4:10 ELEKTBISX BELYSNING.
Dubbelt så fort som den negativa. Skall icke ljusbågens läge
förändras, måste till följd häraf kolstängerna förflyttas olika
hastigt mot hvarandra. Detta föranleder icke ringa svårigheter
för att bibehålla en jämn ljusutveckling i händelse ljusbågens
läge måste vara oförändradt, t. ex. vid fyrar.
Vid de första försöken att göra bruk af elektrisk
belysning framsköt man kolstängerna för hand. Huru vansklig och
ofullkomlig regleringen på så sätt måste blifva är alldeles
uppenbart. Man bemödade sig därför att ersätta handens verksamhet
genom själfverkande mekaniska apparater, regulatorer. De
första någorlunda lyckade mekanismer af detta slag uppfunnos
i England och Frankrike mellan 1845 och 1849. Sedan dess
äro ett stort antal regulatorer for elektriskt ljus konstruerade,
och flera af dem tillhöra det sinnrikaste, som blifvit frambragt
inom mekanikens område. Det svåra problemet kan ock anses
såsom fullständigt löst.
Men det ligger i sakens natur, att regulatorerna måste
vara af en temligen invecklad konstruktion, en omständighet,
som alltid måste försvåra deras allmännare användande. Det
var därför ett icke ringa framsteg vid den elektriska
belysningen, när Jdblochkoff år 1876 uppfann ett ytterst enkelt
medel att utan särskilda regulatorer bibehålla en konstant längd
hos ljusbågen. Han stälde nämligen de båda kolstängerna icke
i förlängningen af hvarandra utan parallelt och lät bågen
uppstå mellan de båda öfre ändarne. Tyvärr har man icke lyckats
att erhålla ett så likformigt ljus på detta sätt som med de
bättre regulatorerna, men dess enkelhet har gjort, att det detta
oaktadt under några år vunnit en ganska vidsträckt
tillämpning, ehuru det nu mera till större delen förlorat sin betydelse,
sedan regulatorerna i så hög grad förbättrats.
Båglampor måste i vissa hänseenden inrättas på olika sätt,
allt efter som de äro afsedda att anbringas ensamma i en
ledning, eller flera i följd efter hvarandra i ledningen, serie- eller
differential-lampor, eller i shunt till en ledning, ofta då
tillsammans med glödlampor. De äldre lamporna tillhöra den
förstnämnda klassen, de nyare äro nästan alltid
differential-Celler shuntlampor.
222. Äldre konstruktioner af elektriska lampor.
- Det första försöket att genom mekaniska regulatorer erhålla
en jämn ljusutveckling gjordes år 1845 af en engelsman Wright,
som ersatte kolstängerna genom cirkelformiga skifvor med
slipade kanter, bragta i rotation genom ett urverk, så att de höllos
på ett konstant afstånd från hvarandra. Ljusbågen alstrades
mellan de båda skifvorna, och dess längd kunde på detta sätt
hållas konstant. Detta försök synes emellertid icke haft någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
