Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning - 237. Kontakt-lampor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 ELEKTRISK BELYSNING.
men när ljusbågen upphör, nedfaller ankaret och motstånds
-spiralerna införas i ledningen.
Då man vill åter sä’ta lampan i verksamhet, upplyftes en
till venster (se fig. 253) nedhängande liten- vigt, hvarvid en
spiralfjäder sätter ett litet kugghjul och en kuggstång i rörelse.
Härvid framskjutes en smal koltråd, som är anbragt längs
medel-linien af den till venster varande ihåliga kolspetsen, tills den
träffar den högra massiva kolspetsen (se fig. 254). Lampan
antändes härvid, och när
vigten Öfverlemnas åt sig
själf, spännes fjädern ånyo,
dragande kuggstången och
koltråden tillbaka.
Ljusbågen utvecklas
fullständigt under loppet af \ till
l minut, under hvilken tid marmorstyckena, som omgifva kolen,
småningom upphettas till glödning. För att koltråden blott
sakta skall draga sig tillbaka begagnas därjämte en regulator
med vinghjul.
Kolspetsarne, som genom spiralfjädrar skjutas mot
hvarandra, hållas genom marmorstyckena på ständigt lika afstånd,
så att ljusbågens längd förblifver oförändrad. Dels härigenom
och dels genom att den mellanvarande glödande massan
bidrager till belysningen blifver denna jämn och angenäm. Äfven
om maskinens verkan är temligen ojämn kan lampans sken
blifva stadigt. Därjämte har sol-lampan den fördel, att hon
kan lysa under jämförelsevis lång tid - 15 å 16 timmar -
utan att kolen behöfva förnyas. Men det är nödvändigt att
marmorn eller den komprimerade magnesian ersattes tid efter
annan.
En stor olägenhet hos denna lampa är, att den icke
lemnar på långt när så stor ljusutveckling som med vertikala
kolspetsar.
237» Kontakt-lampor» - Man gifver stundom denna
benämning åt en klass lampor, hvilka bilda öfvergången till de
egentliga glödlamporna. Den franske ingeniören Reynier
uppfann år 1877 en lampa, vid hvilken en smal kolstång med sin
spets berör ett massivt kolstycke, och ljuset uppkommer vid
beröringspunkten samt genom glödning af en del utaf stången.
Följande året uppfann en engelsman Werdermann en liknande
lampa, men där stången var nederst och kolskifvan öfverst.
Vi afbilda i fig. 255 en dylik lampa efter Reyniers system
med de af Napoli gjorda förbättringar. Den elektriska
strömmen inkommer genom ett centralt metallrör, vid hvars nedre
del ett slags tång m m’ af koppar trycker mot kolstången.
FIG. 254.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
