- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
510

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Elektrisk belysning. (Fortsättning.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

510 ELEKTRISK BELYSNING.

potentialer, utan med vexelström genom transformatorer
nedsattes spänningen till c:a 100 volt, och med båglampor för
likriktad ström anbringas lamporna i derivation, så att icke heller
i detta fall potentialen behöfver stiga till någon betänklig höjd.
Däremot är det mycket vanligt att vid yttre belysning med
båglampor, då dessa ställas i följd, spänningen i ledningarna
uppgår till flera hundra eller till och med tusental volt. Man
följer härvid vanligen den regeln, att om spänningen öfverstiger
500 volt för likriktad ström samt 200 volt för vexelström
ledningen bör förses med isolering, ehuru visserligen ofta blanka
trådar begagnas äfven i detta fall, Men om ledningar med sä
höga potentialer äro lätt åtkomliga, böra de alltid förses med
pålitlig isolerande betäckning, och det är äfven lämpligt, att
utanpå denna anbringa ett ytterligare skydd. Ar detta en
metallbeklädnad, t. ex. ett blyöfverdrag, bör detsamma sättas i
ledande förbindelse med jorden.

Att vexelströmmen, sådan man vid belysning använder
den, är farligare än den likriktade strömmen, är otvifvelaktigt,
och icke få olycksfall hafva egt rum genom belysningsledningar
för vexelström med hög potential, men äfven den likriktade
strömmen har föranledt sådana (jämför § 162). Af de flera
olika undersökningar, som blifvit anstälda för att utreda den
relativa faran af dessa olika slags strömmar, anföra vi de i
England af Lawrence och Harrie gjorda försöken. Vid dessa
begagnades såsom elektroder tennskifvor, å hvilka de personer,
som undersöktes, lade de utbredda händerna.
Menniskokroppens ledningsmotstånd bestämdes med Wheatstones brygga samt
spegelgalvanometer eller telefon. Med tio personer erhöllos
följande resultat:

r " . o , Med torra händer Med fuktiga händer

Ledningsmotstånd ... ... , e

i *nrn likriktad vexel- likriktad
vexelström ström ström ström

maximum .... 36,000 2,200 25,000 1,650

minimum .... 7,000 1,400 6,900 1,200

medeltal.....14,475 1,740 9,750 1,437

Menniskokroppens motstånd mot likriktad ström skulle efter
dessa försök vara vid pass 6,8 gånger så stort som mot
vexelström vid fuktiga händer och 8,3 gånger så stort som då
händerna äro i sitt naturliga tillstånd*

Bärjämte gjordes af de båda nyssnämnda forskarne en
jämförelse mellan kroppens känslighet i ena och andra fallet. Det
visade sig, att de flesta personer utan obehag kunna tåla en
likriktad ström af 10 milliampére, men icke starkare
vexelström än l å 2,5 milliampére. Med hänsyn till kroppens mindre
motstånd för vexelströmmen, skulle således faran vid dennas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free