Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen - 372. De elektriska företeelserna i vanliga telefonledningar - 12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ELEKTBISKA FÖRETEELSERNA I TELEFONLEDNINGAR. 745
härmed anställda försök har det visat sig, att med strömmar
af 1260 volt och 9 ampere icke någon allvarligare olägenhet
tillskyndades den på 2m. afstånd anbragta telefonledningen
när denna var dubbel, i synnerhet då trefasledningarna voro
anbragta spiralformigt, så att deras verkan på de båda
telefontrådarna blef utjämnad.
Vi böra anmärka, att genom telefontrådarnas anbringande
på samma stolpar som de ledningar, i hvilka strömmar med
hög potential framgå, den fara för person, som dessa medföra,
något ökas, enär i vissa fall kontakt mellan båda slagen af
ledningar kan uppstå, så att äfven telefonledningen meddelas
samma potential. I detta hänseende kan det utan tvifvel vara
fördelaktigare att använda särskilda stolpar för de olika slagen
af ledningar, hvilket återigen föranleder en icke obetydlig
förökning af kostnaden.
372. De elektriska företeelserna l vanliga
telefonledningar. - Ljudet öfverföres i telefonledningar genom
strömmar af oupphörligt vexlande styrka och i allmänhet äfven
vexlande riktning. De lagar, som äro gällande i fråga om
vexelströmmar, äro äfven här, åtminstone närmevis, gällande.
Enär vexelströmmar lida större motstånd ju större antalet
strömvexlingar är per sekund (§§ 66, 187), bör således vid
telefonledningar, där en mängd strömmar af olika period
samtidigt framgår, inträffa, att de strömmar, hvilka motsvara högre
toner, försvagas mera än de andra. Den förändring ljudet
härigenom lider är dock icke af någon betydelse i linier, hvilkas
Själfinduktion är mycket ringa, äfven om motståndet är mycket
stort, ehuru visserligen Ijudintensitéten i hög grad försvagas.
Vid några af Hopkins i Norra Amerika gjorda försök
användes ett motstånd af tre megohm (d. v. s. 3.106 ohm),
bildadt af ett blyertsstreck på papper, hvars Själfinduktion därför
var obetydlig, och det visade sig härvid, att ljudet skarpt och
klart framfördes. Men annorlunda blifver förhållandet, när
Själfinduktionen icke kan försummas. Det inflytande
Själfinduktionen utöfvar i detta fall är nämligen icke blott en
skenbar förökning i motståndet, utan äfven en förskjutning af fasen,
så att denna retarderas. Man får således två förändringar vid
ljudets öfverförande genom den elektriska strömmen i ledningar
med afsevärd Själfinduktion: alla de öfverförda ljuden försvagas,
hvarvid de som ega större svängningstal försvagas mera än de
öfriga, om ock icke väsentligt; ljudvågorna förskjutas i afseende
å hvarandra, så att de vågor, hvilka motsvara större
svängningstal, mest retarderas. Den sistnämnda förändringen är ofta
af vigt och föranleder otydlighet hos det ljud, som iakttages i
telefonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
