Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen - 12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELLS FOTOFON. 759
senare Bells uppfinning ingalunda i praktisk betydenhet kan
på långt när mäta sig med hans stora uppfinning af telefoner,
är den i alla händelser af värde i vetenskapligt hänseende och
har gifvit anledning till intressanta undersökningar och
upptäckter inom fysiken. Enär fotofonen står i ett tämligen nära
samband med telefonen, skola vi här något närmare redogöra
för densamma.
Den princip, på hvilken fotofonen eller radiofonen, som
den nu mera ofta benämnes, är grundad, är känd sedan år
1873, då Willoughby Smith upptäckte, att kristallinisk selen
utöfvar ett mycket ringare motstånd för den elektriska
strömmen, då metalloiden utsättes för ljuset, än då den är i mörkret.
Redan i diffust dagsljus kan ledningsförmågan hos en
kristallinisk skifva eller stång af selen förökas till den dubbla eller
tredubbla, och i direkt solljus till och med till mer’än den
tiodubbla mot hvad den är i mörkret eller utsatt lör endast
mörka värmestrålar. De olika färgerna utöfva i detta
hänseende olika inflytande. Sålunda har man funnit vid
belysning med olika delar af spektrum de relativa motstånden att
vara vid
rödt ljus............... 256
orange »............... 277
grönt »............... 278
violett »............... 279
diffust »............... 270
En dunkel låga, som alstras med Bunsens brännare, är
föga verksam, men göres den lysande, kan den verka kraftigt.
De förändringar, som ledningsförmågan hos selen lider
genom ljuset, försiggå mycket hastigt. Anbringas selen i
ledningen till en telefon och en knippa af intermittenta ljusstrålar
får falla därpå, hör man därför i telefonen en ton, som
motsvarar ljusets vexlingar. Det är på detta förhållande fotofonens
verksamhet beror. Fig. 441 visar apparatens anordning. Det
rör, vid hvars mynning man talar, är vid ena änden tillslutet
med en mycket tunn glasskifva M eller ock med ett metallblad.
Skifvan eller bladet verkar såsom en spegel, så att om en
knippa ljusstrålar, reflekterade af den plana spegeln H och
koncentrerade af en lins, faller därpå, kommer den att
återkastas, hvarvid intensiteten hos ttei reflekterade ljuset varierar,
emedan ytan af M ömsevis blifver konvex, plan och konkav.
Strålarne träffa en konkav spegel (se nedtill å fig. 441) och
koncentreras af denna mot selenreceptorn B. Denna lider
ständiga vexlingar i sitt motstånd, svarande mot de
formförändringar, som M undergår under inflytande af de i röret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
