Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - IV (§ 168). Beräkning af dynamomaskiner för likriktad ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
798 TILLÄGG.
för smidesjärn. Dessutom aftager för dessa magnetiska ämnen
/ii när mättningsgraden växer, så att man kan anse ^ som en
funktion af Z eller af m J. Man kan äfven beräkna den
magnetiserande kraft, som erfordras för att framkalla antalet
kraft-linier Z uti den del af den magnetiska ledningen, som man,
tager i betraktande. Den blifver nämligen
T 10 IZ 10 7 Cf N
mj=*~ –– - = –.?. f(« )
4jr A/LI 4rc v lj9
där f (0J betecknar en funktion af antalet ^ kraftlinier per
qv.-cm. af tvärskärningen.
För en grafisk bestämning kan man för de järnsorter, som
man använder vid dynamomaskiner, konstruera
magnetiserings-kurvor (se fig. 101, sid. 187) med eqvationen
, 4n mJ
fOi)= -JQ . -y- ....(3),
där abscissorna uttrycka eqvationens högra led och ordinatorna
angifvas genom motsvarande värden å #r Har man på grund
af eqv. (1) bestämt 0±=Z:A, gifver sedermera
magnetiseringskurvan motsvarande värde å mJ, multipliceradt med
YTT - -T, och man far således det sökta värdet å m J genom att
U . 10
multiplicera den uppmätta abscissan med -. - 1. Man gör en
’db’7^
dylik bestämning för samtliga delar af den magnetiska
ledningen samt tager summan af de erhållna produkterna, hvilken
lämnar det erforderliga antalet hvarf-ampére för
elektromagneterna.
Eqv. (1) och (3) möjliggöra således beräkningen af
trådlindningen till elektromagneterna, så framt
magnetiseringskurvorna äro en gång för alla konstruerade och A, l, N, n
och J bestämda.
Härvid äro dock flera omständigheter att uppmärksamma.
Hvad först beträffar arean A har man att därför införa de olika
tvärskärningarna vid skilda delar af kraftliniernas väg. Men
vid luftlagret mellan polytorna och induktorn eger en spridning
rum, hvarigenom värdet på A i verkligheten blifver större än
motsvarande del af polytan. Enligt Fischer-Hinnen kan man
vid slät yta hos induktorns järnkärna införa såsom värde å A
hela den del af denna yta, som svarar mot antalet polpar p^
så att i detta fall man skulle sätta
nDL
då D är järnkärnans diameter och L hennes längd i cm.
Använder man tandade eller med hål tätt under ytan försedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
