- Project Runeberg -  Grekisk och romersk mytologi : ordbok /
27

(1918) [MARC] Author: Julius Ebbe Centerwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

omkring, till dess han kommer till Italien och grund
lägger Roms moderstad i andra led, Lavinium.
Romarnas skalder och även äldre historieskrivare upptaga
naturligtvis med nöje denna tradition, varigenom Roms
ursprung leddes till gudarna. Om hans strider i Italien
se Zurnus, för vilken han slutligen faller. Under sin
gång genom tiderna växte sagan och fick sin
konstnärliga utformning i Vergilius’ Aeneis (Eneiden): däri
inlägger den store skalden dels episoder, såsom den
berömda om Dido (se d. o.) och dels artigheter mot
Augustus och hans hus; han låter ock den juliska
släkten, vars störste var Julius Cesar, Augustus’
adoptivfader, härstamma från en antagen son till A. som i
Italien skulle hava kallats Iulus. Den bildande konsten
framställde A. gärna, både på vasmålningar och i
statyer.

Aiʹolos (lat. AZʹolus, sv. Eolus) vindarnas gud, förde
med sex söner och sex döttrar, parvis gifta, en lycklig
tillvaro på ön Aiolia. FHan mottog Odyssevs, som av
sin vistelse på hans ö hade föga glädje (jfr Odyssevs).
Senare tänktes A. hava sin bostad på de eoliska eller
lipariska öarna norr om Sicilien; där hade han vindarna
inneslutna i en säck eller en i håla, som han öppnar
och sluter efter behag. BIlI. a. har Atterbom begagnat
denna myt i »Lycksalighetens ö».

Af/ones (»eoner») betyder på grekiska »tidsrymder,
världsåldrar»; ordet användes av gnostikernas kristna
sekter under antikens senaste dagar i betydelsen av
gudomliga krafter, som före tidens början utströmmat
(emanerat) ur Guds väsen; de hava fått självständig
tillvaro, ehuru fortfarande delaktiga av gudomsväsendet
och styra de olika världsperioderna. ’

Aitheʹr (lat. AEʹther, sv. eter), högre, renare luftkrets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:18:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/greromyt/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free