Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Haagdomens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning av statsmyndighet över ön. Vid sin undersökning av
denna tes ingår domstolen på en detaljerad analys av de
historiska fakta sedan äldsta tider, inbegripet särskilt de
legislativa akterna från 1700-talet med avseende på Grönland och
vissa internationella överenskommelser från samma tid, vari
det är fråga om Grönland över huvud. Norge har gjort
gällande, att »Grönland» vid denna tid endast avsåge det
koloniserade området; domstolen fastställer emellertid, att det ålegat
Norge att bevisa detta påstående, men att en sådan bevisning
ej presterats. Domstolen tar likaså hänsyn till frånvaron av
varje suveränitetspretention från annan makts sida ävensom
till de icke koloniserade delarnas arktiska natur. Den kommer
så till slutsatsen, att redan innan 1814 hade kungen av
Danmark och Norge i tillräcklig grad givit uttryck för sin
myndighet för att förvärva en varaktig rättstitel över landet i dess
helhet. Genom fördraget i Kiel av 1814 blev Grönland från
att ha varit en norsk en dansk besittning. Vad angår den
följande perioden (1814—1915) har Danmark grundat sitt
argument om långvarig suveränitetsutövning på av Danmark
avslutade fördrag, som göra undantag för Grönland. Domstolen
anser, att, i den mån dessa fördrag stödja erkännandet av dess
suveränitet över Grönland i dess helhet, har Danmark rätt att
åberopa sig på dem. Den anser dessutom, att de ådagalägga
Danmarks vilja att utöva suveräniteten över Grönland; den
förklarar slutligen, att denna suveränitet utövades även över
icke koloniserade regioner. Och den drar den slutsatsen, att
likaledes under denna period har Danmark manifesterat sin
myndighet över ifrågavarande trakt i en grad, som är
tillräcklig för att tillerkänna det en bestående rättstitel.
Domstolen anser ej, att de slutsatser, vartill den sålunda
kommit, försvagas genom de hänvändelser, Danmark gjort till
vissa makter 1915—21. Enligt dansk utsago hade dessa
åtgärder till syfte att erhålla erkännande av en redan bestående
suveränitet; enligt norsk mening ansträngde sig Danmark att
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
