Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Haagdomens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den norske reservanten Vogt anser, att Norge genom
varandra följande kolonisationer förvärvat besittningen till
Grönland, som det därefter förlorade genom freden i Kiel. Han
ingår ej på frågan, vart Spetsbergen i så fall tagit vägen.
Huvudfrågan gäller suveränitetens utsträckning. Även om Danmark
ägt en historisk rätt till hela Grönland, finner Vogt, att det
förverkat denna genom sina hänvändelser 1915—21. Efter
denna tid har väl Danmark haft animus possidendi men
svårligen corpus possessionis. Han hänvisar till statsminister
Christensens yttrande 1925, att Danmark på Grönland varken hade
krigsskepp eller polis i stånd att avlägsna de norska jägarna.
Denna förklaring bevarade enligt Vogt sin giltighet ännu i
juli 1931. Några prerogativ stå ej att härleda från tiden före
1721. Det därefter tillämpade systemet har åsyftat en
successiv utsträckning av suveräniteten men har ej fullföljts, så till
vida som Danmark ej etablerat någon maktutövning. I det
danska dekretet av 1921 har man blott att se en inre
administrativ reform. — I varje fall omfattade ej Grönland år 1814
mer än de då koloniserade delarna. — Utrikesminister Ihlen.
var i god tro, så till vida som han ej kunde i suveräniteten
inlägga en utsträckning av monopolet. Sambandet mellan
Spetsbergs- och Grönlandsfrågorna var honom heller ej klart. Om
man åsyftat ett do ut des arrangement, hade det måst
uttryckligen sägas ifrån. Ihlens löfte är visserligen i princip giltigt och
obligatoriskt, men vissa omständigheter förmildra dess verkan,
särskilt då ministerns okunnighet om ett medgivandes
verkningar in casu. — I en enda punkt var Vogt ense med sina
kolleger, nämligen i att kostnaderna borde delas mellan
parterna.
Domslutet lyder:
1) »På angivna grunder och med 12 röster mot 2 förklarar
domstolen, att den ockupationsförklaring, som av Norge
promulgerades den 10 juli 1931, ävensom alla därtill knutna
åtgärder, som vidtagits av dess regering, utgöra en kränkning av
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
