Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att där köpa dekorationer till skyttebasaren. Den
enda som inte av försynen var engagerad att hjälpa
honom var jag. Om jag föll och slog mig så att han
blev uppehållen, så inte fick han någon kund
därigenom. Och när jag senare lyckades förmå
skolans föreståndarinna att köpa skolans
skriv-material i hans affär, så tackade han mig men inte
Gud. Det var inte värt att jag försökte tränga mig
in i den magiska krets där undren skedde. Varför
det var så vet jag inte, han skulle aldrig ha tillstått
för sig själv även om så varit, att ett barn som hade
säkra tvåtusen kronor om året efter sin far kunde
reda sig utan försynens hjälp och beskydd. För
övrigt var han alltid vänlig och hövlig mot mig och
satte mig som sagt i flickskola.
Jag vet inte om mamma blev riktigt from, på mig
verkade de fromma uttryckssätten som fraser i
hennes mun ända till dess hon kort före sin död
skrämde mig med att säga att Gud är sanning på
ett sådant sätt att jag trodde henne. Men hon var
lycklig i alla fall, lycklig att få vara med människor
igen, få prata och höra pratas.
Endast under sin första äktenskapliga grossess
var hon retlig och ovänlig, och då jag en dag
frågade: varför är mamma sån? det vill säga så
orättvis mot mig, då svarade hon mig med de
oförglömliga, gåtfulla orden: "det är ditt fel att jag är sån".
Hon tänker på att om jag inte hade funnits skulle
pappa Andersens ingripande i hennes liv med
åtföljande grossess varit obehövligt, ty just nu önskar
2. —
Wägner, Genomskådad.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
