Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort för att glädja henne? Inte ens broderiet till
kökshyllorna hade jag fått färdigt.
En dag då jag just börjat nerstigningen från min
höjd, nåddes jag av ett genomträngande skrik
nerifrån. Jag ryckte till, min fot slant, ett ögonblick
hängde jag i händerna mellan himmel och jord. När
jag hittat stegpinnen igen med foten, var jag
alldeles förlamad av den dödsångest jag utstått och
vågade icke röra mig. Där nere skrek gälla röster
till varandra: skrik inte, skrik inte, ni bara
skrämmer henne! Det var inte jag som skrämde henne!
Jo, det var det! Slutligen blev det tyst. Jag var
fortfarande orörlig. Så hörde jag en mycket lugn och
vänlig okänd röst säga:
— Agnes! Om du kan, så gå upp igen och vila
dig lite och var inte rädd, du klarar dig fint ner sen.
Däruppifrån vågade jag se ner. Där stod pappa och
mamma, där stod Rolfs föräldrar och Rolf själv med
sitt röda hår. Den vänliga rösten tillhörde
borg-mästar Stenås.
. — Kan Agnes gå ner nu så sakta? frågade han,
Karl säger att du brukar göra den här promenaden
ett par gånger om dan. Jag svarade att jag blivit
rädd för djupet med en gång. Han rådde mig att
försöka gå ner med ryggen mot stegen.
Detta råd lydde jag och tänkte inte strax på att
för vart steg jag tog exponerades mina vita kyprade
byxor ända upp till midjan. Men då jag hunnit ner
så långt att jag inte var rädd mer, såg jag att
mamma var röd som blod, att Rolfs pappa skrattade
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
