Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinna som han trodde han gjort. Fast hon sedan själv
på sin egen hud fick erfara kärlekens grymhet och
oefterrättlighet kan hon ändå inte annat än tycka
att kärleken gör rätt i att bevara sin frihet inför
alla försök att ta den med överraskning, tubba den
eller lura den till underkastelse.
På denna väg i spåren av mitt äktenskap finns det
bara en passage där jag, Agnes Stenas, kastar av all
den fattning och det sinne för proportioner jag
kunnat bevara. Jag är inte framme där än, men ändå
har minnet redan genomstungit den lätta hinnan
över ett sår och jag blöder på nytt. Och även detta
vill jag skall vara så. Såret var aldrig läkt inifrån,
det kan inte och skall inte läkas. Jag är dödligt sårad,
evigt skadad i min sons person, han som av
sakförståndiga människor offrades utan min vetskap för
att jag skulle leva.
Hur kunde jag nånsin tro att jag skulle kunna
låta bli att färga min skildring, jag som blir så
upprörd redan i början. Jag förstår nu att jag
kommer att bli subjektiv och orättvis. Jag ämnar inte
försöka lura någon med att införa någon konstlad
objektivitet. När jag ibland skriver att jag förstått
Julius, så är det därför att jag anser mig ha
förstått. Kanske skingras dimmorna verkligen någon
gång så att jag får in oss båda i ett större
evighets-omflutet perspektiv. Skulle det inte lyckas så vill jag
i alla fall slå fast, att om han gift sig med någon av
•mina skolkamrater som burit sig åt som jag gjorde,
så skulle jag säkert ha ansett att det var väl så synd
9. —
W ii g n e r, Genomskådad.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
