Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes föräldrar? Jag fruktar det och jag är också
rädd att jag aldrig uppfyllde mitt löfte till mamma
att nästa gång ta med en laddning romaner ur de
förråd som Julius första fru lämnat efter sig.
Snart tultade Karna vid min sida klädd i vit
kaninkappa och vacker som en ängel. Hon höll mig
i ett fast grepp och värmen från hennes lilla hand
fortplantade sig upp i mitt hjärta. Hon fick dra allt
hon orkade i klocksträngen utanför vår dörr så att
ringklockan innanför pinglade vilt. När Klara kom
och öppnade tog jag upp Karna i famnen, kysste
henne och satte ner henne igen:
— Välkommen Karna, nu är du hemma hos oss!
Detta var första gången jag verkligen tog
borg-mästargården i besittning. Nu var den inte längre
Julius’ eller Sofis eller jungfrurnas utan Karnas och
min. Jag upptäckte att det var en härlig bostad att
leka i. Man kunde ränna omkring i de stora rummen,
gömma sig för varann och hitta varann. Man kunde
leka ångbåtssalong och andraklasskupé i
vardagsrummets mjuka åttiotalsemmor, men vi for aldrig
till Stockholm utan till Köpenhamn. Man kunde
göra blomsterrabatter av matsalsstolarna om man
plundrade innanfönstren på eterneller och stack ner
dem i hålen på rottingsitsarna. Sen kunde man plocka
blommorna på rabatten igen, medan man sjöng
visan om
"lilla gossen på kyrkobacken
plocka blommor och satt i hatten
och så fria han till mig..."
■159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
