Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk med vid kaffet var du nu ska ta det, för Oscar
går alltid sin väg då brickan kommer in, han tycker
för mycket om kakor. En prästgård får inte vara
otillgänglig och dyster, även om de som bor där inte
är så glada alltid.
Och nu började för mig en spännande tid. Det
gällde att vakta farbror Menander så att han inte
åt bröd, socker eller potatis som var gift för honom.
Vid bordet åt jag hans diet och smög endast in en
brödskiva i min servett. Men en gång då jag måste
störta i väg från middagsbordet på vilda nödrop
från barnjungfrun åt han upp mitt bröd, och inte en
sockerbit fanns kvar i skänken när jag kom tillbaka.
Han frågade inte vad det var som framkallat
nödropen, men jag måste bekänna vad som hänt, ty
medan jungfrun svarade i telefon hade pojken
stoppat i sig sin faders nyskrivna predikan. Vi hade
tvingat honom att kräkas upp den, men ett
ögonblick hade jag trott att han skulle dö. Och när jag
nu upptäckte hur farbror Menander använt min
frånvaro, förstod jag hur Sigrid hade det. Dag ut
och dag in måste hon vakta de varelser som stod
henne närmast och vilka båda var under tvånget
att handla som om de velat dö. Och jag sörjde över
henne som visat mig sitt eget sår för att jag skulle
läkas.
— Ja, det var en dålig predikan, men jag ska
försöka skriva en bättre, sade farbror Menander och
det gjorde han.
■214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
