Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har svårt att förklara vad jag erfor, men det
var som om jag drabbats av en klubba.
— Ack mamma, sa jag, varför har inte mamma
sagt det förut?
— Ja men du barn lilla, har det ju så lyckligt
ställt så du slipper ljuga, sa mamma och strök
mitt hår.
Ja, det kunde så tyckas. Men det var som om jag
redan var snärjd i de lögner jag skulle tvingas att
begå då Kristian kom hem.
När pappa Andersen kallade hem Karl därför att
mamma inte hade långt kvar, bad Karl att få ta med
Karin Beata. Pappa Andersen förklarade det för
mamma som såg mycket olycklig ut, så att pappa sa
att naturligtvis skulle hon inte komma om mamma
inte ville, men varför? Mamma såg bedjande på mig
och då var det som om jag begripit utan ett ord.
— Vi ska sätta upp gardiner i förmaket innan de
kommer, lovade jag, och då blev hon nöjd. Jag
störtade genast ut och köpte tyg, men ack mamma avled
så stilla och snabbt att gardinerna först kom upp
till begravningen. Det var alltså inte mitt fel att Karl
aldrig hann att presentera sin förnäma fästmö för
mamma, men med hennes fientliga inställning till
mig blev det så. Jag tror att Karl trodde min
förklaring, ty han visste ju hur mamma sölat med att
få den nya våningen i ordning och hur generad hon
var däröver. Men han vågade inte vittna om sin tro.
Efter begravningen föreslog Karl och fästmön att
ta med Karna till landshövdingeresidenset. Det
■255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
