Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskan att få visa honom att jag kunde säga
Kristian. Men den fick jag inte uppfylld, ty endast
tvärsöver herr Bergmark eller i hans närvaro kunde vi
säga ett ord till varandra. Jag tyckte att jag kunde
slagit denne skald när han förklarade att poeterna
var de enda som förstod kvinnorna, ty i så fall
borde han ha förstått att han skulle lämna min sida
så lång stund att jag kunde säga: "vad var det jag
skulle få se då du kom hem, Kristian?"
Sedan var jag glad att han hindrade mig att fråga
så dumt och tänkte att poeter kanske i alla fall
begriper ett och annat.
Strax innan gästenia skulle bryta upp kom
oförmodat dagens stora sensation. Det var då greve
Hel-mut berättade att han sålt sitt Farup för en och en
halv million men räddat därifrån det enda som bar
sig, nämligen tjuren Majestät. På Julius’ fråga vem
som var köparen, svarade han att det var en
medlem av den framåtgående dynastien Jynson —
vaktmästarens påg du vet som slutade i fjärde klass.
Därpå kysste han mig på hand till tack för middagen
och gav ett tecken åt Kristian att följa honom.
Medan Bergmark tog en cigarr, sade Kristian äntligen
något som kanske kunde tydas som om han inte
alldeles glömt vårt samtal i galleriet på Sporreholm.
— Det synes mig vara på tiden att vi Hoheneckar
tar hämnd på Jynsönerna för allt de berövar oss,
sade han.
Detta blev dagens sensation för mig.
2Ö0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
