Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ethel hade övertygat mig om värdet av att fara till
England. Håller du dig i närheten av suffragetterna
så skall du kunna studera språkets alla rika nyanser,
sade hon. Och man måste kunna ett språk annars
är man ju som en dövstum.
När Julius slutat frågade jag honom i lätt ton vad
han skulle säga om jag gjorde en utlandsresa för
pengarna han räddat åt mig.
— Ensam? sa Julius och drog tusenlappen
tillbaka en aning.
— Tänk att ensam tror jag inte Agnes skulle
trivas, sade någon bakom min rygg. Det var Sofi som
kom in med en hcl packe av Julius’ nattskjortor.
Hon hade vänt hals- och ärmlinningar på dem lika
osynligt och kärleksfullt som vanligt. — Låt se, vem
kan man känna i utlandet? Vill Agnes, så kanske
jag kan skaffa greve Kristians adress?
Jag svarade häftigt att den hade jag inte minsta
intresse för, eftersom jag tänkte fara till England.
Men när jag räckte ut handen efter sedeln, sa
Julius att han bara hade velat visa den. Min första
avbetalning på den garantisumma jag personligen
tecknat för utställningen var förfallen och pengarna
hade kommit precis lagom.
Därmed förföll planen på Englandsresan och allt
gick i de gamla gängorna så när som på att jag
måste byta kokerska.
Ingenting hände. Det vill säga: liksom man förut
talade om den första Marockokrisen, talade man nu
om den andra. Jag hörde också talas en del om Den
■266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
