Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle ut och referera skyttegravsinvigningen på
Djurgården.
— Göra slut, sa du, på kriget? Ethel, det finns
saker man inte får skoja med, om man är aldrig så
ledsen. Tänk dig, tänk dig bara, slut på kriget, att
få vakna utan ångest, att slippa känna alla dödsskrin
i sina nerver, att veta att livet får börja igen.
— Men jag skojar inte, sa Ethel. De ska det,
de är på väg från Amerika och lite varstans, de
säger att om de så ska gräva en tunnel under
fronten så ska de in i Holland.
Jag rusade på Ethel och skakade henne:
— Säg om det igen! Jag mördar dig om du
lurar mig!
— Har du blivit från vettet, Agnes?
— Kan man bli annat då man hör att det finns
kvinnor som har annat för sig än klippa filtsulor
och odla rädisor i krukor..
— Eller satsa alla sina tillgångar i ett
kristidsföretag så som du gjort.. ja just det ja. Några
finns, jag narras inte för dig. Men skaka inte livet
ur mig för det!
— Jag skakar dig för att du bryr dig om ditt
utseende, för att du inte är lycklig Ethel, du som
kan göra nånting.
— Om du hade varit med om allt jag fått
uppleva sen juli i fjor, så skulle du också vänta att vara
lycklig tills du sett att det blev något av, sade hon.
Det förstår jag nu efteråt så väl sen jag vet
hur besvikelser känns. ’Men då gjorde jag det inte.
■313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
