Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gjorde inte Kristian heller. När han vecklat upp
mitt stora silkespapperspaket, stod han där helt
desorienterad och stirrade på fem ganska fräscha rosor.
— Vad för något, sa han, är det
begravningsrosor ?
När jag förklarade för honom hur jag stått i
för att bevisa att jag inte vågat mig längre från
honom än att mina rosor kunde hålla sig friska, kom
han ihåg och blev nästan rörd. Men jag förstod att
så värst mycket hade han inte menat med den vers
som i flera dagar varit mitt livs innehåll.
Jag hade fått sex rosor, men en av dem hade givit
upp och den hade jag gömt hemma i en liten ask.
Den har följt mig obeaktad genom alla öden, tills
jag nu har återfunnit den och kastat den i brasan.
Sedan de skrumpna bladen förkolnat, förefaller det
mig som om jag av en dröm gjort en verklig historia.
Ens dröm jag tänker i bilder, och det hade varit så
likt det att avbilda Kristians och min kärlek under
bilden av rosor utan rötter och visa mig hur
barnsligt det var att söka förlänga livet på dem med
socker och växelbad.
"Nie soll weiter sich in’s Land
Lieb’ von Liebe wagen,
als sich blühend in der Hand
lässt die Rose trägen."
Gud bevare oss kvinnor för poeterna, våra bröder.
■329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
