Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vy, för att i naturens verkningar se krafter som ej skulle
kunna bindas vid ett materielt substrat. En kraft som
skulle sväfva fritt öfver materien vore en absolut tom
ide.»
Det finnes bestämdt ännu i dag kringirrande riddare,
hvilka föra krig omkring Rhenens gamla slott och gerna
slåss med väderqvarnar, såsom Cervantes’ hjelte. Ty
hvilken är den filosof i våra dagar, som lärer om en Gud eller
krafter utanför naturen? Vi se i Gud det verkande väsende,
som upprätthåller verlden i alla dess oändligt små delar;
hvaraf följer, att verlden är likasom öfversköljd,
genomdrucken af Honom och att Gud är närvarande i hvarje
kropps sammansättning.
Sålunda har den första löpgraf, som våra motståndare
gräft för spiritualismens belägring, ifyllts af dem sjelfva;
den andra är icke ens riktad mot citadellet, och våra tyska
soldater endast rekognoscera terrängen.
En tredje vigtig och oförlåtlig villfarelse för lärda af
en viss ålder är, att de inbilla sig hafva rätt att påstå
något utan bevis och att de invagga sig i den naiva
förtröstan, att man är tvungen att tro dem på deras ord.
De försäkra der, hvarest den sanna vetenskapen iakttager
den djupaste tystnad. De försäkra, liksom om de varit
tillstädes vid skapelsekonseljen eller som om de sjelfva
skapat verlden.
Se här några exempel på detta slags slutledningar,
hvilkas ofelbarhet så stolt proklameras. Må de, som äro
något vana vid vetenskapens utöfning, göra sig den mödan
att analysera följande påståenden:
»Kraften», säger Moleschott, »är icke någon gud, som
gifver rörelsen, den är icke något från tingens materiela
substans skildt väsende (menar ni särskildt eller åtskildt?).
Den är materiens oafskiljeliga egenskap, hvilken är af all
evighet förenad med henne. Det vore orimligt att tänka
sig en kraft som ej skulle vara fästad vid materien.
Qväfve, kol, väte och syre, svafvel och fosfor hafva
egenskaper som äro af all evighet med densamma förenade . . .
Således styr materien menniskan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
