Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäcker jorden, afslöjar för oss fullheten af det djurlif som
näres och bevaras af växterna.
Det är genom luftens bemedling som dessa ständiga
och allmänna förändringar försiggå, och elementerna kunna
ej öfvergå från den ena kroppen till den andra, utan att
passera detta stora medium. Denna sats är så riktig, att
fysiologerna sedan länge bruka säga, att allt lefvande på
jorden är organiserad luft. Huru försiggår denna
organisation? Man känner sedan Lavoisier, att menniskans och
djurens andning är en handling, som står i
öfverensstämmelse med de förbränningar genom hvilka vi värma och
lysa oss. Låtom oss en stund hålla oss härvid.
Andningen, säger Riche, är verkan af luftens aktiva element,
syret, i förening med näringsmedlens kol och väte, likasom
förbränningen är verkan af samma syres förening med
ljusets, vedens och annat bränsles kol och väte. Andningen
förklaras af lifvets inflytande, under det att den egentliga
s. k. förbränningen eger rum under inflytandet af en
intensiv värme. Båda dessa verkningsyttringar ha till följd
en framalstring af värme, det är det genom andningen
frigjorda värmet som håller vår kropp vid en temperatur af
37 grader, hvilken är nödvändig för lifvets upprätthållande.
Lavoisier, Liebig hafva sedan lång tid tillbaka visat,
att hvarje djur är en härd, hvarje näringsämne ett bränsle.
Att andningen icke åtföljes såsom vanlig förbränning af
hvitt ljus, kommer sig deraf, att den är en mindre hastig
förbränning än den andra, en långsam förbränning. Huru
långsam den än är, så är den dock lika med den af en
temligen stark dosis kol. En menniska förbränner 10 till
12 gramm kol i timmen, ungefär 250 gramm om dagen.
Förbränningen och andningen förskämma luften i det
de förstöra dess för helsan nyttiga element, syret, och
ersätta det med en qväfvande gas, kolsyran, och äfven andra
orsaker sprida för beständigt denna ohelsosamma produkt i
de luftlager som vi bebo. Experimenter, som gjorts med
den på fönster i Pariserteatrarna kondenserade vattenångan,
visa i densamma en särdeles mefitisk och ohelsosam
förening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
