Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - II. Den menskliga personligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången gång är, utan att hon kan märka det och frigöra
sig derifrån; så skulle man kanske kunna påstå, att
känslan af hans påstådda identitet är en illusion, hvilken
härleder sig af en oöfvervinnerliga okunnighet om de olika
elementers resp. lek, som utgöra honom. Till denna
invändning skola vi med Magy[1] svara medelst sammankedjandet
af följande satser:
Vi finna i menniskosjälen såväl som i hela naturen
kraftens och utsträckningens samvaro. De förhållanden,
som kunna i det tänkande föremålet för oss uppenbara en
egen verksamhet, äro synliga vid hvarje steg af våra
studiers gång.
I sjelfva verket, det första vilkoret för vår ande att
lära sig något är en sjelfvillig ansträngning efter att
neutralisera alla de orsaker som söka att qvarhålla oss i lättja
och okunnighet, såsom det sociala lifvets fordringar,
kroppens behof, passionerna, bristen på skicklighet, studiets egna
svårigheter. Denna förberedande ansträngning hejdas icke
på sjelfva tröskeln till studiet, tvärtom, dess kraft
bibehålles och tillväxer under förvärfningstiden. Det fordras en
ständig och ihållande uppmärksamhet, för att kunna
genomträngas af den kunskap som man åtrår. Denna
uppmärksamhet är nödvändig för såväl det största snille, som
för skolgossen. Newton fann den allmänna
tilldragningskraften endast genom sin egen själs utvidgning.
Arkimedes märker icke, der han sitter sysselsatt med
utgrundandet af ett problem, Syracusas intagande, och dör
genomborrad af svärdet, ett offer för själens dynamik. Cartesius
ser uti allt ett föremål för begrundning. Och veta vi ej
alla, att vetandet förvärfvas endast genom ihärdiga
ansträngningar samt genom andens långa och stränga qvarhållande
vid ämnet för studiet?
Ännu mera: samma energi, som anden behöfde för att
förvärfva sig vetande, är för honom nödvändigt för att
kunna behålla detta. Det säkraste medlet att genom
minnet qvarhålla hvad man kan, det är att med samlad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
